Vi är många som stångat oss blodiga för att förändra världen.
Vi har kämpat mot företag, myndigheter, lagar och åsikter…
Jag tror faktiskt och här tvingas jag hämta andan jag tror faktiskt att vårt stora uppdrag just nu är att inte förändra världen mer. Vi har förändrat den tillräckligt.
Det är den utmaning som ligger framför oss och det är nog den största människan någonsin haft. För vi vill förändring. Vi vill ständigt framåt, uppåt. Men vårt arbete nu handlar om att vi måste sälla oss till det kretslopp som är världens, jordens, livets. Och det går inte framåt och uppåt utan runt.
Vi måste sluta betrakta världen som en samling naturresurser och oexploaterat kapital.
Vi måste som urfolk i alla kulturer gjort och gör betrakta världens granskogar, fjälltoppar, floder, stenar och myror som släktingar med samma rättigheter som vi.
Vi måste sluta bygga monument över våra så kallade framsteg för att låtsas vår odödlighet.
Vi måste acceptera att idén om det privata ägandet är den största lögn människan skapat.
Vi måste som en dagslända acceptera att vi finns en stund och sedan är det över.
Vi måste erkänna att vi ljugit och säga: allting är bara till låns.
-Stina Oscarsson, krönika i Syre, publicerad 06 november 2018.
Läs hela Stinas krönika här https://tidningensyre.se/stockholm/2018/nummer-70/oupphorligt-forandrar-vi-varlden-4/
Stina Oscarsson avled häromdagen, se https://tidningensyre.se/2025/20-april-2025/dramatikern-stina-oscarson-ar-dod/