Som undersköterska i ett kvinnodominerat yrke ställer jag mig frågan: Betyder jag något för samhället? Varje dag undrar jag varför vi som gör det tunga jobbet inte värderas högre.
Det känns som historien har vänt. Till den tid när arbetarnas röster inte betydde något för de som styrde Sverige…
Med höga matpriser och dyrare mediciner är det många som inte längre har råd att gå till läkaren eller ge sina barn en ordentlig måltid. När blev det en lyx att äta eller att ha råd att hämta ut sina mediciner? Politikerna borde skämmas när de hör att familjer inte har råd att betala hyran. När undersökningar visar att fler barn växer upp i fattigdom.
Vi har en regering som säljer ut vår välfärd och skär ner på den hjälp som en gång var Sveriges stolthet. Det här slår inte bara mot de som är beroende av välfärden, de drabbar också oss som jobbar där och som försöker hålla systemet vid liv varje dag…
Det är dags att politiken som har lett till fattigare svenska hem och ett samhälle där grupper ställs mot varandra förändras. Politikerna borde skämmas när de hör att familjer inte har råd att betala hyran. När undersökningar visar att fler barn växer upp i fattigdom.
Politikerna drar undan mattan för oss alla medan de redan rika blir rikare…
Det kan inte vara så att bara de rika ska få leva i detta samhälle, när det är arbetarna som gör grovjobbet.
Vi står inte längre ut med att vara osynliga. Nu är det dags att vi går ut på gatorna och visar politikerna att vi kräver förändring. För vi är de som bygger samhället – och det är vi som förtjänar att bli hörda.
-Laila Khalidy, undersköterska, Malmö, debattartikel i Kommunalarbetare
https://arbetet.se/2025/05/05/politiker-saljer-ut-oss-men-jag-koper-det-inte-langre/