Finansminister Elisabeth Svantesson talade förra veckan om att vi nu ska skapa en modern krigsekonomi. Och på onsdagsmorgonen klev Tidölaget fram och lanserade ett upprustningsprogram för 300 miljarder. Tanken är att försvarskostnaderna ska nå 3,5 procent av BNP inom tio år. Det är den troliga nivå som Nato, där vi är medlemmar, kommer att kräva…
Är någon kritisk? Oroad över denna upprustningsspiral? Nej, inte många. I försvarsfrågan har vi idag i Sverige praktiskt taget redan en samlingsregering. Höger-vänsterskalan har kapsejsat. Ingen ifrågasätter målet kraftig och snabb upprustning, det hejas tvärtom på av varje partiledare och på varannan kvällstidnimngslöpsedel…
Det man kan notera är följande: Högern kommer alltid att stå beredd att bjuda över varje stor satsning som socialdemokratin gör i försvarsfrågan och politiskt kan (s) därför aldrig vinna detta…
-Äntligen! Utbrast Jimmie Åkesson på onsdagens presskonferens. Det var en nationalists utrop.
Man kan vara rätt säker på att alla frågor som rör välfärd och levnadsnivå för vanligt folk framöver kommer att nedprioriteras till förmån för upprustningen. Så lär det bli också i övriga Europa. Men det innebär också ett oroligare, skakigare Sverige och Europa, när vanligt folk brottas med ökande levnadsomkostnader och sämre välfärd. Lägg till detta att miljö- och klimatfrågorna alltmer hamnar i skuggorna, trots att de är alltmer akuta ödesfrågor.
Ja, jag är förtvivlad, jag är uppgiven. Men fortfarande förbannad.
-Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten