Det fanns en tid när det fanns gott om bilar som vägde mindre än ett ton i Sverige. Förra året var medelvikten på de bilar som såldes närmare två ton. Volvos elbil Ex90 väger nästan tre ton och det går att hitta ännu tyngre fordon. Förutom att det går åt mer metaller så krävs det förstås också mer energi för att förflytta en tyngre bil….
Det borde vara självklart med massiva satsningar på järnvägen om syftet är att minska utsläpp och energibehov. Vägtrafiken i Sverige orsakar flera hundra gånger större koldioxidutsläpp än järnvägstrafiken. Det går också åt mycket mindre energi för att resa på räls jämfört med på landsväg…
I den politiska diskussionen pratas det mycket om behoven av mer el, fler gruvor. Fossilbilarna ska ersättas med minst lika många eldrivna bilar. Till och med flygandet ska fortsätta att gynnas. Förhoppningen är att el, vätgas och biobränsle ska lösa problemen med de stora utsläppen…
De fossila bränslena smyger sig in överallt i produktionsprocesserna. Alla metaller som ingår i en elbil gör att den orsakat rejäla utsläpp innan den rullat ut från fabriken. Detsamma gäller för vindkraftverkets väg från fabriken till det att det står på plats. Att påstå att elbilar, vindkraft, nya stålverk och annat är fossilfritt skapar en bild att det räcker med att byta teknologi. I övrigt kan ekonomin rulla på som förut. Men så enkelt är det inte.
Själv kan jag inte se att det är möjligt att genomföra en hållbar klimatomställning om det är stora företags vinstintresse som ska vara drivkraften. Konflikten mellan vinstintresse och hushållning med knappa resurser har blivit än tydligare på senare år. De samhällsförändringar som krävs om vi ska klara klimatomställningen, bevara en bra välfärd och samtidigt inte slå i taket när det gäller användningen av ändliga naturtillgångar är mycket stora. Det mesta som behöver göras kommer inte att bidra till höjda vinster och större aktieutdelningar…
Här har staten ett ansvar. Att inte ens Malmbanan för länge sedan rustats upp för att klara transporterna av den värdefulla malmen är ett tecken på i vilken grad staten har abdikerat.
Det kan verka som om samhällsutvecklingen rullar på som ett ostoppbart expresståg på ett spikrakt spår mot framtiden. Allt oftare har jag mött människor som känner sig maktlösa. Ingen har frågat dem vilket slags samhälle de vill bo i när de nya industrierna en gång är byggda…
Vad kommer den nya industrialiseringen ha skapat för samhällen? Och vilka lämningar i landskapet kommer att finnas kvar?
-Arne Müller, sommarpratar i Sveriges Radio, 13 augusti 2024
Läs mer https://sverigesradio.se/avsnitt/arne-muller-sommarpratare-2024 eller lyssna på Sveriges Radio Play