Sverige har varit ett land som nämnts med respekt av länder utanför den europeisk-amerikanska maktsfären. Som alliansfritt land med politisk integritet kunde Sverige kraftfullt fördöma USA:s krig i Vietnam och även politiskt som ekonomiskt stödja befrielserörelserna i södra Afrika och deras kamp mot de europeiska kolonialmakterna.
För att stödja palestiniernas intressen gentemot den israeliska övermakten så stack Sverige ut i väst och erkände också Palestina som stat. Det var ingen slump att Nelson Mandela som fri man valde att förlägga sitt första besök i väst till Sverige 1990. Sverige var också drivande för ett internationellt avtal om förbud mot kärnvapen.
Men det var då det. Sedan har den politiska integritetens etisk-moraliska kompass successivt upplösts. Sverige deltog i USA:s och Natoallierades krig i Afghanistan, Irak och Libyen och efter Rysslands krig mot Ukraina har integriteten helt begravts. I Försvarsberedningens Säkerhetspolitiska Rapport 2023 krattas manegen för att Sverige skall kunna sätta sig i stormakten USAs knä genom lanseringen av föreställningen att USA är garanten för ”den regelbaserade världsordningen med FN-stadgan som grund”.
Parallellt med denna uppenbara historierevision så ratificerar Sverige nu inte, efter USAs påtryckningar, det förbud mot kärnvapen som vi tidigare varit drivande bakom. Ansökan om NATO-medlemskap lämnas in och USA får via det nyligen undertecknade DCA-avtalet i stort tillgång in blanco till 17 svenska försvarsanläggningar.
En konfliktskapande världsbild som lätt blir ett självspelande piano ersätter fredligt konfliktreducerande arbete. Försvarsminister Jonsson delar uppenbart världsbild med Natos generalsekreterare Stoltenberg som nyss uttryckte att ”vapen är vägen till fred”. Ett uppseendeväckande uttalande. Låter som en reklamslogan för krigsindustrin. Påven Franciskus uttryckte i sitt juldagstal i stället att vapen är ”dödsinstrument som underblåser krig”. Påven låter betydligt mer trovärdig.
Begrepp som förtroendeskapande åtgärder, diplomati och förhandlingar saknas helt i försvarsministerns och andra regeringsföreträdares vokabulär. Sveriges militärbudget ökar med 27 miljarder till nästa år. Krigsindustrin jublar. I konsekvensens namn lägger regeringen nu också ner stödet till fredsorganisationer. Man har väl inte råd med de 0,0002 procent av militärbudgeten, som det stödet skulle motsvara.
Sveriges tidigare röst för palestiniernas utsatthet har också helt tystnat. Biståndet till de palestinska flyktingarna (UNRWA) dras ner och nu slopas helt biståndet för samhällsutveckling i Kambodja…
Sverige har blivit ett annat land. Solidaritet, fredsarbete, nedrustning, förtroendeskapande åtgärder, diplomati, förhandlingar finns inte i ÖB:s och regeringens ordförråd. Där finns bara egenintresse, upprustning och USA:s världsbild. Världen blir en än osäkrare plats att leva på.
-Pär Salander, debattartikel i Västerbottens-Kuriren
Läs mer https://www.vk.se/2024-01-23/debatt-vad-hande-med-sveriges-rost-i-varlden-6917b