Hur och när började folkmordet på palestinier? För att ta itu med denna fråga måste vi begå två tankebrott som sionistiska ideologer har förbjudit: att jämföra israeliska handlingar med nazismen och att jämföra Förintelsen med något över huvud taget…
En funktionalistisk redogörelse för det här folkmordet ursprung skulle peka ut etapper i det eskalerande mordiska våld som riktades mot palestinier, med början i de judiska terroristgruppernas och den framväxande israeliska arméns handlingar 1947- 48.
Det skulle omfatta de dagliga attackerna mot palestinier i de ockuperade områdena sedan koloniseringen inleddes 1967, massakrerna på palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila under Israels invasion av Libanon 1982, de successiva massakrerna på civila i Gaza 2008, 2012 och 2014 (som förövarna kallade “gräsklippning”), tills vi kommer fram till de kontinuerliga massakrerna på civila i Gaza som inleddes i oktober förra året.
I det aktuella fallet hjälper båda dessa perspektiv oss att förstå folkmordsdynamiken. I det ljuset måste vi hålla utvecklingen på Västbanken och i östra Jerusalem i åtanke som en väsentlig del av folkmordet. Dödandet, förnedringen och fördrivningen av palestinier i dessa områden har kraftigt intensifierats i “krigets dimma” som uppstått genom angreppet på Gaza. Även detta är ett bekant historiskt scenario: både det armeniska folkmordet och Förintelsen, till exempel, pågick i krigets dimma.
Den 19 juli riktade ICJ vår uppmärksamhet mot Västbanken och östra Jerusalem genom att förklara Israels ockupation och diskriminerande behandling av palestinier olaglig och ett brott mot 1948 års fjärde Genèvekonvention. Netanyahu har reagerat i klassiska nysionistiska termer: “Det judiska folket är inte erövrare i sitt eget land – inte i vår eviga huvudstad Jerusalem och inte i våra förfäders land i Judéen och Samarien.”
I punkterna 273-9 i sin dom från juli uppmanar ICJ alla andra stater att upphöra med allt stöd de ger till Israels olagliga ockupation av de berörda territorierna. Detta är en skarp påminnelse om det massiva stöd som västmakterna (framför allt USA och Tyskland) ger Israel för dess angrepp mot palestinierna – militärt, ekonomiskt och ideologiskt.
Tillhandahållandet av vapen och pengar talar för sig självt. Det är det ideologiska stödet som behöver belysas ytterligare. Genom att köpa linjen om “Israels rätt att försvara sig” sprider den politiska eliten i väst två grova felaktigheter, som båda har myntats av Israels apologeter…
I dag är detta sken uppenbart bisarrt och obscent. Hur länge är västvärldens eliter beredda att åderlåtas på sitt moraliska kapital innan de överger det?
-Winton Higgins, essä i Parabol