Den värld Tidöregeringen vill bygga är barnfientlig. Det har varit tydligt sedan Tidöavtalet skrevs, med sitt starka fokus på straff och tvång, och det tydliggörs i varje rapport om barns rättigheter som släpps.
Nyligen kom årsrapporter från både Barnombudsmannen och Bris – och båda konstaterar i stora drag samma sak: vuxenvärlden sviker barn och unga på alla plan.
Båda rapporterna konstaterar också att det förebyggande arbetet är oerhört viktigt för att kunna förhindra att ett barn hamnar djupare i sin problematik, oavsett vad det gäller.
Samtalen till Bris ökar, i synnerhet de som handlar om ätstörningar och gängkriminalitet. Och Bris konstaterar att det i båda de fallen är oerhört viktigt med ett välfungerande förebyggande arbete, för att fånga upp barn som mår dåligt tidigt.
Tyvärr blir det förebyggande arbetet lidande när resurserna som hade behövts för exempelvis ökad vuxennärvaro i skolan istället går till att bygga fler platser för att låsa in barn.
Det är oerhört oroväckande att Tidöregeringens plan är att skärpa straff, sänka straffmyndighetsåldern och öka användningen av olika tvångsmedel mot barn, trots att det inte finns några belägg för att hårdare straff faktiskt fungerar för att minska kriminalitet…
Om vi väljer att fokusera på tvång och straff i relation till de unga som är mest sårbara – alltså de som redan har problem med psykisk ohälsa, upplever våld i hemmet eller utsätts för andra riskfaktorer – måste vi fråga oss vad det kommer få för konsekvenser.
Ett kriminellt barn ska traumatiseras med tvång och straff, eftersom regeringen tycker att det ser effektivt och handlingskraftigt ut från deras sida. Barn och ungas mänsklighet sätts åt sidan för regeringens maktgiriga symbolpolitik.
-Astrid Pleijel Blomstrand, ledare i Syre