1989, året då Berlinmuren föll, lade England och Wales sina vatten- och avloppsverk i privata händer. Planhushållning var ett djävulens påfund, ansåg premiärminister Margaret Thatcher…
Sverige och Storbritannien har tävlat i avveckling av de inslag av statlig planhushållning som under delar av 1900-talet stadgade kapitalismen och främjade allmän välfärd. På flera områden gick den svenska riksdagen före. Konkurrensutsättningen av järnvägen vågade sig Thatcher inte på. Det fick vänta. I Sverige inledde Socialdemokraterna processen redan 1988.
Hundra år tidigare rådde i riksdagen bred enighet om nackdelarna med att låta marknadskrafterna härja i spåren. Vid sidan av de statliga stambanorna hade ett nät av privata linjer växt fram. Samordningen blev lidande och byråkratin omfattande. Bönderna klagade över dryga och godtyckliga fraktavgifter, ingen ville bära kostnaderna för reserver av lok, vagnar och utrustning, och ägarna var ovilliga att binda kapital i långsiktiga investeringar.
Någon form av planhushållning måste till. Skulle staten eller privata karteller svara för den? Frågan ältades fram och åter kring sekelskiftet. Först när arbetarrörelsen trängt tillbaka borgerligheten förmådde riksdagen 1939 fatta beslut om ett ”enhetliggörande”.
Men 1988 argumenterade den S-märkta regeringen som om 1800-talets erfarenheter vore ogjorda. Samhället var så komplext att statlig planering inte fungerade, hette det. Välinformerade avvägningar kunde endast göras i de individuella valen på marknaden. Som första land i världen avvecklade Sverige ett statligt samordnat järnvägssystem. Det gick som med vattnet och avloppen i England och Wales…
De förtretligheter och faror som tågresenärerna i Sverige i dag utsätter sig för beror på upplösningen av det som en gång hette Statens Järnvägar. I avståndet mellan järnvägens komplexitet och bokslutsfixeringen hos de hundratals företag som tagit över förblir bultar lösa, växlar krånglande och toaletter trasiga…
Järnvägen, skolan, apoteken, arbetsförmedlingen, färdtjänsten – allt var i årtionden formellt socialiserat. Sjukvården ska fortfarande enligt lag följa principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Men marknadsanpassningens new public management trasar sönder verksamheten inifrån, och vårdval och privata försäkringar ger förtur för välbeställda…
Apoteken var väl försedda med läkemedel, det gick att telefonera också i avlägsna trakter och arbetslagen i järnvägsspåren riskerade inte att bli upplösta vid nästa upphandling. Banarbetarna förvaltade årtionden av kollektiva erfarenheter och kunde på eget bevåg använda sina yrkeskunskaper. När de upptäckte lösa bultar skruvade de åt dem. I dag ska de först felanmäla och invänta beställning. Ofta kommer ingen beställning…
Folkrörelser präglade och präglades själva av den inomkapitalistiska planhushållningen. Alkoholkonsumenterna i Sverige kan ännu tacka nykterhetsrörelsen för det statliga monopolet och dess med internationella mått mätt enastående urval av rusdrycker.
-Mikael Nyberg kulturartikel i Aftonbladet
Läs mer https://www.aftonbladet.se/kultur/a/WRE2xL/mikael-nyberg-om-folkrorelser-som-utopiska-mojligheter