När förmögenhetsskatten avskaffades år 2007 upphörde även insamlandet av förmögenhetsstatistik. Det tyckte den kapitalägande klassens företrädare var bra. På Näringslivets hemsida läste jag…”När den skadliga förmögenhetsskatten som fick entreprenörer och investeringskapital att lämna Sverige avskaffades 2007 slutade staten också att samla in uppgifter om hushållens tillgångar.”
Men för många av oss andra – åtminstone för oss som tänker att fördelningsfrågor och maktfrågor är viktiga – så är den här typen av statistik en viktig kunskapskälla. Då går det att känna en uppskattning för att kapitalistiska organ som Forbes eller Credit Suisse/USB Groups… berättar att ojämlikheten är mycket stor i hela världen. Europa är inte något undantag. De rikaste 10 procent på kontinenten äger 67 procent av rikedomen, medan den nedre hälften bara har 1,2 procent av den totala rikedomen.
Och Sverige är mest extremt i denna jämförelse. Ser man till den rikaste tiondelen av befolkningen så hade Sverige den högsta ojämlikheten i förmögenhet (i Europa). De översta 10 procent ägde 74,4 Procent av förmögenheten….
Inom gruppen av de tio procenten rikaste finns det också skillnader. Där finns några som tar hand om ännu mer. De rikaste 1 procenten i Sverige hade en förmögenhet som motsvarar 35,8 procent av landets samlade förmögenhet…
När det gäller inkomster av kapital och ihopsamlade förmögenheter då sticker Sverige alltså ut. Detta hänger bland annat ihop med att det i Sverige inte finns någon som helst gåvoskatt, arvsskatt eller förmögenhetsskatt. Men i 24 av 36 OECD-länder beskattas arv- och/eller gåvor.
De allra rikaste i samhället har samlat på sig så stora rikedomar och makt att en omfördelning via skatter skulle ha stor betydelse för till exempel sjukvården, skolan eller den alltmer försummade järnvägen…
Kring år 1980 var Sverige ett betydligt mer jämlikt land. Då stack Sverige också ut, fast tvärtom. Det var även på den tiden ett kapitalistiskt land. Kanske skulle man kunna säga att det var en kapitalism ”med mänskligt ansikte”.
Men många såg det som ett socialistiskt föredöme eftersom man nått så långt vad gäller jämlikhet i samhället. Arbetarrörelsens kamp för demokratisering, starka fackföreningar, kämpande sociala rörelser och en politik med progressiv skatt och utvecklandet av välfärds-samhället var viktiga faktorer bakom denna utveckling.
Vi måste minnas och lära av detta om vi vill vända den nuvarande utvecklingen. Men vi måste också inse att motståndaren idag mer påminner om det sena 1800-talets motståndare än om de relativt samarbetsvilliga borgarna på 1970-talet.
-Anders Fraurud på egna bloggen Pepprat RödGrönt
Läs mer https://pepprat.org/2024/04/24/att-se-de-stora-klyftorna/