I februari 2000 reste den svenska utrikesministern Anna Lindh till Ankara. Det var på den tiden det fortfarande gick att föreställa sig ett turkiskt EU-medlemskap.
Anna Lindh hade uttryckt viss skepsis när det gällde Turkiet och mänskliga rättigheter. Den dåvarande regimen såg genast till att bekräfta hennes oro. Hon hindrades från att besöka de kurdiska områdena kring Diyarbakir i östra Turkiet och svarade genom att demonstrativt äta lunch med bland andra just Diyarbakirs kurdiske borgmästare Feridun Celik på en kurdisk restaurang i Ankara. Lunchen bevakades av ett stort turkiskt medieuppbåd.
Några dagar senare levererade den turkiska staten sin politiska tilläggsnota. Celik greps, anklagad för PKK-relaterade brott, det vill säga kopplingar till terrorism, detta töj- och tänjbara begrepp som blivit alla auktoritära regimers favorit…
Nu har Sverige slutit en sorts entente cordiale, en överenskommelse om ömsesidig förståelse, med Erdogans Turkiet. När statsminister Magdalena Andersson kommenterat överenskommelsen och dess eventuella konsekvenser har hon påfallande gärna använt ordet “tydliga”. Det är ett varningstecken. Stark emfas på “tydlig” brukar betyda att här finns något mycket otydligt, kanske rent av grumligt…
Magdalena Andersson, som ju inte bara är statsminister utan också socialdemokratisk partiordförande, har sålt en och samma bostadsrätt två gånger, till två olika köpare. Någon av dem är med andra ord lurad, blåst och bedragen.
I det avtal Socialdemokraterna i höstas slöt med riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh lovade partiet att “fördjupa” sitt samarbete med PYD, det kurdiska partiet i Syrien, vars väpnade gren går under beteckningen YPG. Likvid: Kakabavehs röst i statsministeromröstningen. I det avtal regeringen nu slutit med Turkiet lovar Sverige att inte ge stöd till YPG och PYD (“not provide support”). Likvid: Turkiet accepterar att inte säga nej till att försvarsalliansen Nato förstärks med Sverige och Finland (så generöst!)…
Turkiet vill mycket gärna krossa det kurdiska självstyret i norra Syrien. Faktum är att Turkiet nog ser det som ett betydligt mer angeläget och lockande mål än att bekämpa terrorism. Få, om några, har ju gjort så mycket för att bekämpa terrorister som just kurderna i norra Syrien. Den kurdiska milisen var infanteriet i kriget mot samtidens värsta terroristorganisation, IS. Det är också kurderna som tagit på sig uppgiften att fängsla och bevaka de IS-terrorister, också svenska, som principfasta demokratier som exempelvis Sverige gärna vill slippa ta ansvar för. Och vad blir tacken? Att göras till växelpengar i en inte alldeles snygg affär.
—Per Svensson, kulturartikel i Sydsvenskan.