Det gick faktiskt som ett sus, ett besviket sus, genom landet när nyheten kom att f.d. statsminister och socialdemokraten Stefan Löfven ska börja jobba på en PR-firma som smörjmedel mellan kapital och politik. Inte bara bland enstaka vänsterkommentatorer i pressen, utan bland vanligt folk märktes förvåning och ilska.
Listan över f.d. ledande s-politiker som tagit steget från politik till kapital är vid här laget förskräckande lång och nu rymmer den alltså hela två gamla (s)tatsministrar. I november kanske vi på s-kongressen får se dem sitta på parkett när socialdemokratin lägger fram sin politik.
Och allt jag kan säga är egentligen: Gud hjälpe, detta parti…
Få hade nog ändå väntat sig att just Löfven skulle gå i tjänst hos PR-firman Rud Pedersen, en av de många lobbyistfirmor med växande inflytande över politiken. Firman sysslar med privatisering av välfärd och vapenlobbying.
Visserligen har nog ingen uppfattat Löfven som någon eldande agitator för socialismen. Men hans fackliga bakgrund, plus det faktum att han aldrig ens strävade efter någon politisk maktposition, har gjort att de flesta trott att han skulle avhålla sig från lobbyistisk drängtjänst. Men nu blir han kollega med bland annat Anders Borg…
Sakta men säkert smyger sig en misstanke på: Kommer de nuvarande ledande s-politikerna om några år, när deras politiska karriärer närmar sig sitt slut, att bli mer försiktiga i den eventuella reformverksamheten för att inte sabotera sin egen väntande arbetsmarknad i lobbyistsfären? Är det verkligen så smart att föreslå återinförd förmögenhetsskatt eller avskaffande av friskolemarknaden, när sådana förslag kan göra det svårare att få ett jobb på andra sidan?…
För bara en dryg generation sedan var det ovanligt att gå från s-toppen till kapitalet. Varför har det ändrats så i grunden? I grunden beror det på att arbetarrörelsen försvagats enormt under de senaste trettio åren. En s-ledare behöver inte längre vara lika rädd för att plötsligt gå i kapitalets tjänst eftersom partiet och fackföreningarna är så mycket svagare organisationer idag: Inget muller hörs längre därifrån…
Varför skulle en ledande s-politiker, van vid en hög lön, nöja sig med att engagera sig i lokala ABF eller någon utfattig social rörelse när pengar och glans väntar i lobbyistvärlden? Även ett antal miljöpartister tycks resonera så. Däremot är det, tror jag, nästan tomt på vänsterpartister i lobbyistvärlden. Att det där vimlar av moderater, liberaler och kristdemokrater är knappast förvånande.
Det susade till bland de sista gräsrötterna när nyheten om Löfven kom.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.