Och visst säger trenden något om den del av världen som vi lever i. Alltså den del av mänskligheten som har en säng, bor i ganska schyssta bostäder och har ett konsumtionsutrymme som skulle kunna spenderas på en ”dygnet-runt-pyjamas”. Vi saknar något. Vi mår inte bra.
”Trenden” pekar alltså – fastän på sitt kommersiella vis – på andra möjligheter: Att jobba mindre, att ha mer tid för annat än jobbet, att vila mera men utan att för den skull konsumera mera. Att få vara ifred för alla dessa påträngande påverkanskampanjer från ”kreativa” företag.
Sådant skulle nog få de flesta av oss att må bättre. Det skulle dessutom kunna bidra till att minska den förstörelse av vår livsmiljö på jorden som en alltmer vansinnig varuproduktion leder till. Det är en viktig del i visionen om en annan typ av värld helt enkelt.
Och visst kan det också kännas frestande att dra sig undan och stanna i sängen. Det räcker att tänka på att en sån vedervärdig typ som Trump ska ta över rodret i världens mäktigaste land nästa år. De flesta av oss behöver dra sig undan ibland, kanske stanna kvar i sängen en stund, om vi kan. Men utan att där låta sig jagas av produkter som varken gör oss lyckligare eller världen bättre.
Men vi får inte stanna där. De flesta kan inte som John Lennon och Yoko Ono stanna i sängen och mana till fred. Om vi ska kunna göra något åt det som får så många att må dåligt så måste vi också komma ut, både i fysisk mening och via de olika moderna hjälpmedel som nu finns. Komma ut och mötas, diskutera, ifrågasätta och protestera. Göra det lilla som var och en kan göra, men som tillsammans kan bli något stort.
-Anders Fraurud, inlägg på egna bloggen
Läs mer https://pepprat.org/2024/12/21/stanna-i-sangen-2025/