Jag tar mig då och då för pannan. Inte minst när jag är ute i skogen och jämför vad mina ögon ser och vad skogsägarrörelsen och dess politiska gren Centern gör och ger uttryck för vad gäller just skogen. I mina ögon sågar de av den gren de sitter på, med berått mod och mitt på blanka dagen. De har inte insett att den sänggemenskap som de sedan länge har med den svenska massa- och pappersindustrin inte alls tjänar vare sig skogsägarna eller landsbygden, tvärtom…
Svensk skog, som skog och som biotop betraktad, är illa ute. Vad vi, jag och andra skogsägare har, är till största delen virkesåkrar. Och den viktigaste anledningen till detta är just att den falska intressegemenskapen mellan privata skogsägare och massa- och pappersindustrin har fått styra (miss)brukandet av skogen allt för länge.
Denna intressekonflikt kan tydligast beskrivas av att massa- och pappersindustrins främsta intresse av skogen är att över tid få till låga och sjunkande råvarukostnader, där så lite som möjligt av förädlingsvärdet finns i själva råvaran. Skogsägarnas främsta ekonomiska intresse är det rakt motsatta, att få så högt förädlingsvärde som möjligt i sin skog.
Vems intressen som har varit mest framgångsrika i detta land är ganska tydligt när jag går runt i Sveriges skogar. Tyvärr även de som jag själv har den så kallade äganderätten till. Det framgår också tydligt när jag tittar på virkesprisernas utveckling. Vi har över lång tid i Sverige haft realt fallande virkesnetton.
Men den låga lönsamheten som detta plantageskogsbruk har lett till får också andra konsekvenser. Det genererar allt mindre direkta jobb och än färre indirekta jobb på landsbygden, tvärtemot skogsägarrörelsens (—) och Centerns retorik…
Förr rekryterades arbetskraften lokalt. Men sedan den gamla alliansregeringen 2008 gjorde det lättare att ta in arbetskraft även i yrken utan direkt arbetsbrist så håller dessa arbetsuppgifter på att helt tas över av arbetslag från Östeuropa och Asien… Inget ont om de människor som utför dessa arbeten. Men min personliga uppfattning är att det är en skam att ett land som Sverige tillåter arbetsgivare, bemanningsföretag eller så kallade “plattformsbolag” att pressa ned lönerna så lågt att ingen svensk kan leva på dem.
—Per Lindvall, krönika i Dala-Demokraten.