Det är inte inkompetens eller ens girighet som gett oss Europas sannolikt sämsta och sämst underhållna järnvägstrafik. Det är ideologi.
Men det var också ideologi, närmare bestämt högerideologi av äldre typ, som byggde upp en nästintill perfekt fungerande järnvägstrafik i Sverige, ett system som fick leva i över hundra år. 1856 när Statens Järnvägar, SJ, skapades var tågtrafiken i Europa ett illa fungerande trasselnystan med konkurrerande privata järnvägsbolag utan samordning.
Jag vill för säkerhets skull erinra misstänksamma läsare om att vänster- och miljöpartister och dylikt inte existerade 1856. SJ var ett rent högerprojekt. Den tidens högerpartister var med dagens ögon politiska barbarer, självklart motståndare till allmän rösträtt, i synnerhet för underklass och fruntimmer. Men man såg det som en nationell plikt att upprätta ett järnvägssystem för hela folket…
Högern nationaliserade alltså järnvägstrafiken för nationens bästa. Efter hundra års praktik fungerade det statliga jätteföretaget SJ med urverksprecision. Ännu i min barn- och ungdom gick tågen som vanligt vintertid. En stor del av SJ:s arbetsstyrka ägnade sig i ur och skur åt banunderhåll och tågskötsel. Återigen. Denna väl fungerande samhällsservice skapades alltså av äldre tiders högerideologi.
Men senare tiders höger såg annorlunda på saken. Den moderna högerns dogmer föreskriver att all privat verksamhet fungerar bättre än all statlig verksamhet och att marknadsekonomi alltid är bättre än planekonomi.
Det förargliga med SJ blev därmed att projektet stred mot dogmerna. Det var ett av Sveriges allra största företag och fungerade utmärkt. Men det var statligt och i hög grad resultatet av planekonomi. Alltså måste SJ raseras av politiska skäl, ”avregleras” för att tala nyspråk…
Under högerns uppsving på 80-talet när också sossarna gick högerut och blev ”moderna” sossar, blev det dags att ta itu med den sen hundra år irriterande väl fungerande statliga kolossen SJ.
Omedelbar privatisering skulle inte gå att genomföra i praktiken. Det fattade till och med ideologerna på högerns institut Timbro, som ändå satt och förberedde förslag om att privatisera allt vatten i landet. Ett första steg fick därför bli bolagisering, att spränga sönder SJ i ett antal mindre bolag…
Den naturliga följden av alla dessa marknadsekonomiskt logiska beslut blev att kostnaden för ännu inte utfört underhåll under de senaste tjugo åren stigit från 8 miljarder till 70 miljarder, och tickar raskt på. Med nuvarande takt tar det 350 år att komma ikapp underhållsskulden…
Det är alltså ideologi som inte så sakta, men säkert, är på väg att döda den svenska järnvägen.
-Jan Guillou, kolumnist i Aftonbladet
Läs mer https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/dRJ5qz/sj-raserades-av-rent-ideologiska-skal