Vart tog vår kamp för ett rättvis och solidariskt samhälle vägen? Trots att Sverige blivit rikare ser vi försämringar i samhällsservice och i våra trygghetssystem.
Vi ser hur stressen och belastningen ökat på våra arbetsplatser. Hela samhället dras isär av ökade klyftor i inkomst och livsvillkor. Just nu går allt blixtsnabbt när våra redan låga löner urholkas av inflationen och en reaktionär höger bildar regering.
Nu kan vi inte backa mer! Ställ dig frågan vilket samhälle du vill ha? Vilket samhälle vill du lämna över till dina barn? Vad är du beredd att göra för att skapa en tillvaro där varken människor, naturen eller klimatet skadas?
Det är lätt att tro att arbetarrörelsen är politiker och fackliga förhandlare. Men sanningen är att de aldrig har uppnått något, om de inte haft aktiva, arga och kämpande medlemmar bakom sig.
Arbetsgivare och makthavare har aldrig gett efter för våra krav utan hot om revolter och strejker.
När arbetarrörelsen var på frammarsch var det vanliga människor som du och jag som sa ifrån på jobbet, strejkade, protesterade och gick ut på gatorna. Det var så vi började bygga det samhälle vi ville ha.
Att förändra världen känns som en övermäktig uppgift så länge du är ensam. När du står tillsammans med andra känns det helt annorlunda.
Jag minns en demonstration mot försämringar inom förskolan. När vi kom fram till platsen för protestmötet behövde vi ge plats för lastbilen som skulle fungera som podium. En arrangör tog mikrofonen och bad oss backa lite.
Någon började på skämt ropa “vi backar inte mer”, fler stämde in och när det spred sig blev det allvar. När ett tusental personer står och skanderar “vi backar inte mer” så blir det till en kollektiv kraft som nästan går att ta på. Det är den vi behöver nu.
Börja där du är! Prata med dina arbetskamrater och grannar. Får du med en person är det ett viktigt steg. Gå en facklig medlemsutbildning, gå med i en partiförening, hyresgästföreningen och prata politik. Vilka krav vill ni ställa? Vad kan ni göra tillsammans? Hur kan ni bli fler?
Vi backar inte mer! Nu börjar vi bygga det samhälle och de arbetsplatser vi är värda.
—Lena Ericson Höijer, debattartikel i Kommunalarbetaren.