Malin var 87 år när jag träffade henne första gången. Hon bodde då på sjunde våningen i ett hyreshöghus med stora fönster och en fin utsikt. Staden är Uppsala, och den här lägenheten har varit Malins sedan huset byggdes.
När hon flyttade hit, då var det 1961, och de så kallade ’rekordåren’ i svenskt bostadsbyggande stod inför dörren. Mellan 1961-1975 byggdes det 1,3 miljoner bostäder i Sverige, bostäder som höjde boendestandarden i landet, samt förvandlade bostadsbrist till ett minne blott…
Malin… flyttade från sin trånga och omoderna bostad i centrum precis innan denna revs, och tillsammans med sina tre små barn kunde hon snart stiga över tröskeln till en luftig lägenhet med värme, kylskåp, rinnande vatten, och toalett. Mer än ett halvsekel senare, när jag sitter i hennes vardagsrum för att göra en intervju, tittar hon ut genom fönstret och säger bestämt att ”Jag tänker att jag bor här … det handlar inte om vad jag vill, för här ska jag bo”…
I mitten av 2010-talet aviserade hennes hyresvärd om stambyte, och i området grodde en oro. Grannar träffades på möten och anordnade manifestationer på torget. På andra håll i staden hade renovering lett till kraftiga hyreshöjningar, och begreppet ’renovräkning’ hade sedan några år tillbaka dykt upp i såväl media som i samtal med vänner och mellan grannar. ’Renovräkning’ är en sammansättning av orden ’renovering’ och ’vräkning’.
Det började användas av boende, bostadsaktivister och forskare i Sverige år 2013 och satte ljus på ett allt vanligare fenomen, nämligen hur en storskalig renovering av hyreshusområden leder till såpass kraftiga hyreshöjningar att de som bor där inte har råd att bo kvar.
Rekordårens hus har under flera decennier stått utan vare sig löpande underhåll eller adekvat upprustning Malin och hennes grannar emotsatte sig inte heller en renovering, tvärtom, de välkomnade den. Det var på tiden!…
I höghusen på andra sidan gatan från Malins lägenhet, hus som hon ser från sitt vardagsrumsfönster, där gick hyran upp med 70 procent, och hon berättade om flera före detta grannar som flyttat.
Hon tycker att de renoveringar som görs skjuter in sig på fel saker, hon är frustrerad över att inte ha blivit tillfrågad om behoven, uttrycker en oro över att kanske behöva flytta, samt berättar om känslan av att ha förlorat kontrollen över sitt hem. Hyresgäster i andra delar av landet har flera gånger lyft just detta – att renoveringarna förstör människors hem.
Åse Richard, kulturgeograf, essä i Parabol