Långtidsarbetslösheten är en svår nöt att knäcka. Tidigare arbetsmarknadsministrar har försökt. Johan Pehrson har inga nya idéer. Han försöker fiska upp Alliansens gamla arbetslinje från botten av sin annars tomma idékorg.
Det är tråkigt, eftersom det gick riktigt snett sist högern drev på för en arbetslinje. Reinfeldts regering skuldbelade dem som inte kunde arbeta, utförsäkrade sjuka, och skapade väldigt få nya bra jobb.
Alliansens gamla arbetslinje var en arbetslinje som aldrig handlade om arbete…
Arbetslinjen har sedan sin begynnelse handlat om en politik som går ut på att ta sin hand från människor som har det svårt. Att vi lägger pengarna på misstänksamhet i stället för insatser som kan skapa bra jobb. Att sänka skatten och skrota bidrag, för att man tror att arbetslöshet handlar om en brist på motivation…
Att tycka att det är bra för både individen och samhället att så många som möjligt arbetar är inget högern har patent på, hur mycket de än vill få det att verka så.
Striden handlar i stället om detta: hur skapar man jobb? Med misstro? Med förnedrande så kallade morötter? Eller med piskor och fattigdom? Det är en arbetslinje från höger.
Man skulle i stället kunna lägga mer krut på att skapa arbeten, satsa mer på välfärden och utbildning. Så skulle en arbetslinje från vänster kunna se ut.
Långtidsarbetslösheten är faktiskt låg, efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Arbetslösheten stiger nu, men andelen svenskar som försörjer sig med stöd från samhället är den lägsta sedan SCB började mäta 1990. De som inte har jobb är inte arbetslösa på grund av bristande karaktär. De är arbetslösa för att regeringar för länge har prioriterat skattesänkningar framför att investera i välfärden och jobben.
Regeringen talar om etableringsjobb och utbildning, men de åtgärderna stärks inte tillräckligt. Om man ser till budgeten är pengarna som skjuts till Arbetsförmedlingen en droppe i havet. Det man lägger sin kraft på är den gamla borgerliga skåpmaten: att sänka skatten.
Det är tvärtom vad man behöver i en lågkonjunktur, då arbetslösheten inte ens i högerns vildaste fantasi kan skyllas på den enskilda människan. Lågkonjunktur måste inte betyda att staten ska dra sig undan.
Just nu sänks bara skatten på höginkomsttagare, det är det vi sparar som tusan för att ha råd med. Lägre skatt för låg- och medelinkomsttagare är ett vallöfte regeringen verkligen vill kunna infria, men inte lyckas med.
—Stina Pettersson, ledare i Folkbladet i Västerbotten.