Den politiska ledningen, i Europa såväl som i vårt land, använder ofta överdrivna och ensidiga hotbilder om Kremls och islamistiska intressen för att rättfärdiga militär upprustning. Självklart finns hotfulla element från både Ryssland och extremistiska grupper, men hoten mot vår existens är långt ifrån så entydiga och omfattande som ibland målas upp.
Rysslands invasion av Ukraina måste fördömas, precis som andra folkrättsbrott runt om i världen och då även dem i Gaza och USA:s övergrepp i kriget mot terrorismen. Det innebär inte att Rysslands agerande kan tolkas som ett hot mot hela Europa på det sätt som den dominerande berättelsen gör gällande.
Dessa hotbilder används snarare strategiskt för att underbygga en militariserad Keynesianism – att med lånade pengar försöka lyfta Europa ur lågkonjunkturen genom militärteknologisk utveckling. Detta recept är en kortsiktig illusion som underminerar vår framtid, vår välfärd och vår möjlighet att hantera de verkliga utmaningar vi står inför
Europa behöver inte ensidigt fler stridsflygplan och missiler, utan dialog och diplomati. Vi behöver en ny, inkluderande säkerhetsstruktur som bygger på genuint samarbete och multilateralism, grundad i global rättvisa och hållbar fred, inte i fortsatt dominans och konfrontation.
Vi har historiska förebilder att luta oss mot. När Kennedy 1962 avvärjde kärnvapenhotet berodde det på hans förmåga att förstå motpartens perspektiv och motiv. Han förstod att Sovjets agerande med kärnvapen på Kuba var ett svar på Natos egna kärnvapenbaser i Turkiet. Genom dialog skapades säkerhet för båda sidor.
Olof Palme fortsatte detta arbete 20 år senare och visade genom kommissionen för gemensam säkerhet att verklig säkerhet aldrig kan nås genom militär överlägsenhet utan genom ömsesidig förståelse. Stockholmskonferensen under 1980-talet visade hur dialog och förtroendeskapande åtgärder kunde minska spänningar och möjliggöra nedrustningsavtal.
I dag, när hotet om ett nytt kärnvapenkrig åter är akut, svarar EU och Nato med en ensidig politik av avskräckning och militär upprustning. Därför behöver vi lyfta Hans Blix begrepp om strategisk empati – det vill säga vi behöver begripa motpartens perspektiv, upplevda hot och långsiktiga intressen.
Vi vet av historisk erfarenhet att stabilitet och fred aldrig uppnås genom enbart militär styrka. Trots det är i dag samtliga svenska riksdagspartier överens om att säkerhet bara kan nås genom militär avskräckning, medan röster för nedrustning och dialog tystas och förlöjligas. Men dessa röster måste höras tydligare än någonsin – eftersom alternativet är förenat med enorma risker.
Vi behöver välja en annan väg, en väg värdig vår tid och de verkliga utmaningar mänskligheten står inför.
-Hans Abrahamsson, fd gästprofessor Globala Politiska Studier, Malmö Universitet, docent, Freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs Universitet, Jan Otto Andersson, docent i internationell ekonomi, emeritus från Åbo Akademi, Åbo, Finland, Carsten Andersen, talsmand for Århus mod Krig og Terror, Anna Ardin, författare, diakon och forskarstuderande vid Ersta Sköndal – (Totalt 105 namnunderskrifter).
Läs hela texten här: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OoAVaO/europa-behover-inteensidigtfler-stridsflygplan-och-missiler-utan-dialog-och-diplomati-skriver-105-debattorer