Länge var Sverige ett land som omvärlden blickade på med avund för vår syn på att alla ska bidra efter förmåga till en skattefinansierad välfärd som hjälper alla – rik som fattig – efter behov. Det om något skapar trygghet, som statsministern efterlyser, att veta att samhället finns där när du har behov.
Då kan vi inte fortsatta att urholka det gemensammas förmåga genom ständiga skattesänkningar som till största delen gynnar de redan välbärgade. Den som har mycket vill ha mer…
Arbetslösheten i Sverige stiger och har nu passerat 8 procent. En hisnande hög andel. En av arbetsgivarna som minskat sin personal är, hör och häpna, Arbetsförmedlingen. Myndighetens redan nedmonterade hjälp minskar alltså ytterligare.
Istället viker regeringen fem miljarder kronor per år åt att sänka inkomstskatten för dem med de allra högsta inkomsterna. Det är en ideologiskt driven skattesänkarbomb som nu briserar. Det här är politik som Moderaterna avsatte sin dåvarande partiledare Bo Lundgren för 2003, eftersom fokuset på skattesänkningar bedömdes ha orsakat högerns valförlust i valet 2002. Nu är läget annorlunda. Fördämningarna har släppt.
Även kultur, folkbildning och internationellt bistånd tvingas stå tillbaka när regeringen vill bygga samhället starkt genom att fylla de redan välbärgades plånböcker.
-Niklas Karlsson, essä i Dagens Arena
Läs mer https://www.dagensarena.se/essa/budgeten-visar-ett-vagskal/