Solen skiner över Karlstad. Barn äter glass, uteserveringar surrar av semestrare och busschaufförer tutar på bilisterna. Allt är i sin ordning. Jag rör mig förbi centrums kaféer, går upp mot Herrgårdsgatan och där ser jag ett annat Sverige. Ett trasigt Sverige. Fattig-Karlstad.
Hundratals personer står i led till Karlstads kyrkliga stadsmission. Här står hela barnfamiljer, tonåringar, ukrainska flyktingar och ensamma pensionärer. De står här för mat.
En mamma har offrat några måltider för att hennes dotter ska kunna äta sig mätt. En ung tjej har väntat utanför stadsmissionen sedan tidig morgon för att garantera att hennes mindre syskon får mat för dagen.
De flesta jobbar, några är fast med försörjningsstöd. Många är pensionärer som inte längre klarar sig på sin pension. Stämningen är tryckt. Många skäms över att tvingas stå här. Barnen är otåliga. Kön blir bara längre…
Det mest hjärtskärande är att se min gamla lärare i kön. Han gjorde alltid det lilla extra för att varje elev skulle klara av sina studier. Han förtjänar bättre än detta.
På andra sidan av porten packas matkassar, äggkartonger staplas och kläder ställs fram. Volontärerna med de limegröna tröjorna jobbar hårt för att ge samhällets sköraste andrum i vardagen…
En av volontärerna som delar ut ägg är Adnan. Han är den som bakar i köket. Det är allt ifrån kanelbullar till baklava. Han arbetar, som du säkert redan har gissat, som konditor i staden. För han är det en självklarhet att vi som folk behöver ta hand om varandra, oavsett vem man är.
Det finns de som säger att detta bara handlar om invandrare. Att de bara är lata. Men det är väldigt lätt att säga från sin bekväma soffa där man inte behöver se eller höra det som faktiskt händer i vårt sargade land.
Under 30 minuter hade stadsmissionen redan delat ut 250 matkassar. Det är 250 familjer och ytterligare hundratals skolbarn som inte har en säker tillgång till rimlig mat. Detta är barnen som kommer hungriga till skolan och riskerar att aldrig ta hem fullbordade studieresultat.
De rikaste i vårt land får bidrag för att renovera kök och städa sin pool. Kungen får arbetares skattsedlar för att hålla stora fester. Men det kallas inte bidrag. Det är ”avdrag” och ”apanage”.
Detta är Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons Sverige. Ett land där vissa bär hela sina liv i Ikea-kassar och andra gör sig rika på deras misär. Något med Sverige är trasigt.
– Chadi Toprak, ledare i Värmlands Folkblad
Läs mer https://www.vf.se/2024/07/31/i-kristerssons-och-akessons-sverige-blir-fler-fattiga-31b3f/