Frihet! Jämlikhet! Och solidaritet! ropar Magdalena Andersson, nyvald partiledare för Socialdemokraterna. Det applåderas i bänkraderna. Kanske sitter där många som har längtat efter frihet, jämlikhet och solidaritet i politiken. Och det låter först som om hennes ingång till den obligatoriska frågan om kriminaliteten i fattiga förorter skulle gå åt det hållet. Inga militära trupper som ska sätta skräck i förorterna, ingenting om att utvisa så många som möjligt. Istället ska man “vända på varje sten för att bryta segregationen”.
Att bryta segregationen låter som en bra ände att börja i, och det finns stenar att vända på – som skolan, bostadspolitiken, kortare arbetstid för alla, så det finns en uppgift till fler, och samtidigt mer tid för varandra. Men hon väljer en som moderater, liberaler, sverigedemokrater och socialdemokrater har vänt och vridit på i många år nu: tvångsarbete för den som får försörjningsstöd. Helst på heltid. Det finns redan i många kommuner, men Socialdemokraterna vill att det ska bli obligatoriskt för alla…
Hon säger att det ska vara meningsfulla arbeten, sådant som verkligen behöver göras. Städa stränder, till exempel. Men om det finns jobb som behöver göras i kommunerna borde de anställa folk som kan göra det mot en rimlig lön.
Frihet, jämlikhet och solidaritet ska ju omfatta alla. Att vissa ska tvingas städa stränderna på heltid mot existensminimum är varken det ena eller andra. Det ligger snubblande nära slaveri, även om Magdalena Andersson hellre vill kalla det ett erbjudande.
—Malin Bergendal, ledare i Syre.