Som vanligt andra veckan i januari. Militärindustriella och försvarspolitiska intressenter är samlade.
I år pimpades konferensen med en fyrstjärnig överste som tillika är överbefälhavare för Nato i Europa. Han meddelade att de nya miljarder militären fått inte alls räcker. Så snart lär tolv procent av statens utgifter gå till militären. Vapentillverkarna tog en extra svängom på dansgolvet.
I år firades dessutom femårsdagen av när Natos generalsekreterare Stoltenberg just i Sälen meddelade att Sverige skulle straffas om regeringen skrev på FN-förbudet mot kärnvapen. Kanske skulle Saabs ramaravtal med USA på 4 200 miljoner kronor gällande pansarskottet AT4 och det kungliga granatgeväret Carl-Gustaf sägas upp?
Den rödgröna regeringen sa nej till kärnvapenförbud. Och de borgerligas partiledningar applåderade.
Kärnvapen ingår i Natos doktrin. Där slås fast att man till och med ska kunna använda kärnvapen utan att själva blivit angripen med sådana. Det är klart att det då ser illa ut om ett land som vill bli medlem i Nato skriver på förbud.
Väljarna får nästan aldrig säga sitt då det gäller stora militärstrukturella frågor. Det är därför den förra regeringen hastigt och lustigt ansökte om medlemskap i Nato, det gällde ju att passa på när Putin gav Socialdemokraterna chansen att formellt kovända i frågan.
Manegen hade även krattats av riksdagen – givetvis utan att frågan kommit upp i en valrörelse… Det skedde när Sverige skrev på ett värdlandsavtal med Nato som bland annat inneburit att begreppet “Natohögkvarter” redan förts in i svensk lagstiftning. Och – pittoreskt nog – att till och med en minoritetsregering ges rätt att själv ta beslut om att svenska vägar, flygplatser, hamnar, strategiska knutpunkter och lokaliteter ska ställs till Natos förfogande. Avtalet liksom bara smögs in…
Så svenska myndigheter ålades redan då att “förbereda de praktiska arrangemang som krävs” och det slås fast att det ska “finnas en nationell plan för hur Sverige innehar och avdelar resurser för logistik, ledning och samverkan på olika nivåer”. Svenskt territorium kan också få användas för angrepp på tredje land, som det heter. Är det bra det? Natoansökan ramlade ut som en naturlig fortsättning, givetvis utan politisk debatt, givetvis utan folkomröstning, givetvis utan att frågan varit upp i något val.
Så många kunde leende höja sina glas i Sälen. Och varma kramar utdelas under sista kvällens dans. Lobbyverksamheten har lyckats. De får väl tacka Vladimir Putin för hjälpen.
—Birger Schlaug, krönika i Syre.