Till skillnad från andra sätt att organisera ekonomiskt liv producerar det kapitalistiska systemet – och är också beroende av – exponentiell tillväxt.
I dag, liksom i ångmaskinernas tidevarv, måste kapitalistiska ekonomier konstant växa, och inte bara mot något slutgiltigt tillstånd av perfekt överflöd, utan vidare ändå: mer resurser, mer produktion, mer konsumtion, alltid mer.
Tillväxt betyder avkastning på investeringar, och avkastning på investeringar är grundvalen i den kapitalistiska ekonomin. De som har kapital att investera vill att deras investeringar ska växa, inte för att de är onda eller galna, utan för att det är själva grundprincipen för investering.
Som den politiska filosofen Kohei Saito förklarat kan kapitalism inte bara ”sakta ner”. Strävandet efter tillväxt är motorn i systemet. Och liksom de flesta andra motorer drivs den av fossila bränslen.
Bilden är förstås ofullständig. Kol, olja och gas är inget annat än livlösa substanser, själva utan makt att påverka vår ekonomi. För att fossila bränslen ska generera vinst behöver människor byta pengar mot dem eller mot varorna de bidrar till att producera.
Och nog gör de det! Från långflygningar till lyxbilar till slit-och-slängmode – välbärgade konsumenter är mer än villiga att besudla planeten för den egna underhållningens och bekvämlighetens skull. Men konsumtion som sådan, oavsett hur slösaktig, producerar inte och är inte beroende av exponentiell tillväxt…
Tillväxt är kapitalistens princip, inte konsumentens. Och skillnaderna mellan människors behov och kapitalets stirrar oss rakt i ansiktet.
-Sally Rooney, kulturdebatt i Dagens Nyheter