…när allt fler upplever konsumtionen som ett krav och kapitalismen trots upprepade finansiella injektioner, ansiktslyft och kostymbyten ändå inte kan dölja sina skavanker, när förskrivningen av ångestdämpande och antidepressiva läkemedel stadigt ökar och neuropsykiatriska diagnoser tas emot som glädjebesked eftersom vantrivseln äntligen får en legitim ursäkt – när alla dessa symptom uppträder samtidigt, varför låter vi då vansinnet fortsätta?
Kanske för att många ännu har en magisk tro på att kapitalismen kommer att lösa även detta, så som den alltid har gjort genom att först skapa problem för att sen profitera på kortsiktiga lösningar som i sin tur orsakar nya problem. En gång var världen så stor och människan så liten. Men nu har kapitalets globalisering gjort vår värld så liten att den nästan är förbrukad. Och kapitalismen är tuppen på dynghögen.
Unni Drougge, krönikör i Syre Global nr 68