Jag kom från Afghanistan i december 2015. Jag har aldrig fått någon undervisning i svenska utan lärt mig svenska på egen hand.
Några år fick jag vänta på Migrationsverkets beslut. Det var negativt. Tjänstemännen trodde inte på min berättelse om förföljelser. Ändå förlorade jag inte hoppet utan fortsatte att kämpa för att lära mig språket. Vi överklagade men det var ändå negativt.
När jag kunde svenska tillräckligt skaffade jag jobb i äldreomsorgen 2017 och försökte sedan växla över till det jobbspåret. Min långa arbetstid i vården skulle kunna ge mig ett uppehållstillstånd, trodde jag, men det blev nej 9:e mars 2021 igen!
Så nu ska jag alltså utvisas från Sverige till Afghanistan. Kan man anse att jag är en belastning för Sverige, som moderatledaren säger? Jag tycker inte det! Bortsett från den första tiden i landet, när jag bodde en månad i Migrationsverkets boende, har jag inte kostat pengar för de svenska skattebetalarna…
Att utvisa mig och mina landsmän i samma situation kostar däremot många miljoner. Vad jag vill nu är bara att få en chans att leva vidare här i landet och fortsätta att jobba och göra rätt för mig. Jag har inget att skämmas för! Skämmas bör däremot den som påstår att jag och de andra flyktingarna är en belastning för det svenska samhället.
Är denna situation rimlig och mänsklig?
—Hanif Qasemi, insändare, Fria ord i Göteborgs-Posten.