Jag har vuxit upp med att det inte är fint att skvallra. Att golare inte har några polare…
En av de första rutiner jag fick lära mig på jobbet som barnskötare var att om ett barn är utsatt för våld, övergrepp eller råkar illa ut på något sätt, oavsett om det är hemma eller på förskolan, ska vi göra en orosanmälan. Orosanmälan ska göras för att barnet i fråga har rättigheter. Här är barnkonventionen tydlig. Det kan alltså vara okej att skvallra om det är för en god sak.
Enligt Tidöavtalet, regeringsöverenskommelsen mellan Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, ska vi nu också ange barn och vårdnadshavare som är i Sverige ”utan tillstånd”. Det skulle innebära att barn löper stor risk att utsättas för otrygghet och rivas upp från sin familj och vardag.
Alltså helt tvärt emot vad en orosanmälan innebär. Orosanmälan gör vi för att barnet råkar illa ut. Inte för att barnet ska råka illa ut.
Förskolan ska vara en trygg plats för alla barn. Vi jobbar hårt för att alla barn ska mötas med öppenhet och respekt för människors olikheter. I dag har vi knappt tid att möta varje barn under en dag. För att trösta tills barnet inte längre är ledsen. För att barnet ska få äta i lugn och ro tills hen är mätt.
Det är skillnad på att göra en orosanmälan och att syssla med angiveri.
Jag kan inte stå tyst samtidigt som det kommer krav på barnskötare, bussförare, undersköterskor eller elevassistenter att ange barn, för att själv undgå repressalier. Bara för att vi har fått en rasistisk regering så betyder inte det att välfärden måste bli det!
Välfärden behöver mycket. Vi behöver nationella bemanningsriktlinjer och resurser att utföra vårt uppdrag som barnskötare i förskolan. Vi behöver bli fler för att ge barnen en trygg och säker vistelsetid. Det vi däremot inte behöver är krav på att övervaka redan utsatta familjer.
-Zandra Michal, barnskötare, debattartikel i Kommunalarbetaren
Läs mer https://ka.se/2022/12/05/jag-kommer-aldrig-att-tjalla-pa-papperslosa-barn/