Faktum är att Israels krigsmakt (IDF) mer eller mindre är direkt sprungen ur sionistisk terror. Den ursprungliga grunden till IDF återfinns i de paramilitära grupperna Haganah, Irgun och Lehi (Sternligan), vilka efter andra världskriget bildade ett gemensamt kommando i syfte att driva ut britterna från Palestina och bilda en judisk stat. Irgun och Lehi var uttryckligen terrororganisationer och följaktligen klassade som sådana av britterna.
Traditionen med likvidering på främmande länders territorium av för Israel misshagliga personer – företrädesvis av ledande palestinier, exempelvis av Hamasledaren Ismail Haniya i Teheran 31 juli i år – kan härledas till denna terrorbakgrund.
Under 20 år, perioden 1977 – 2006, har Israel vidare haft Menachem Begin, Yitzhak Shamir och Ariel Sharon som premiärministrar. De två första har i nämnd ordning varit ledare och befälhavare för Irgun respektive för Lehi.
Dessa två gruppers kanske mest kända terrordåd är sprängningen av britternas administrativa högkvarter för mandatet Palestina på King David Hotel i Jerusalem 1946 med 91 döda, Deir Yassin-massakern utanför Jerusalem i april 1948 med 100 – 250 dödsoffer och mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte i Jerusalem 1948.
Den tredje av dem – Ariel Sharon – har av en israelisk undersökningskommission befunnits ha burit ett direkt ansvar för massakern på drygt 1 300 män, kvinnor och barn i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila i södra Beirut 1982, genom att avsiktligt ha möjliggjort för den kristna falangistmilisen att kunna utföra den.
-Hans Kaatari, inlägg på Clartébloggen
Läs mer https://clarte.se/bloggen/120048-israels-olagligheter-inverterad-antisemitism-och-antisemitismering