Jag följer det amerikanska valet. Som en sorts underhållning. Just nu blir den mer bisarr för varje dag. Regin under Trumps möten har drag av fascism, det är storslaget, pompöst och med huvudpersonen som en gud som tittar ut över sitt folk. Harris möten är mer personliga men har ett drag av amatörism och påklistrad trevlighet och evigt skrattande. Hur ska man kunna ha förtroende för någon av de där figurerna?
Politik är rent allmänt en sorts teater. Med repetitioner, manus, roller och huvudaktörer. Med scenerier, regi och biroller. Med kritiker, åskådare och sufflörer. Men när teatern i det politiska livet alltmer förvandlas från medel till ideologi joggar det olust utefter ryggraden…
I Sverige har ”dueller” och oneliner blivit del av främst tevemediets vardag. Jag hävdar att det går utför.
Jag undrar om de politiska högdjuren i USA begriper vad de är på väg att ställa till med. Med högdjur menar jag Trump och Harris och deras strateger, men också mediekåren som verkligen uppträder som om de vore på en scen med burlesk teater. Det gäller sannerligen inte bara Fox News, vilket man kan få intryck av om man tar del av svenska medier och kommentarer.
-Birger Schlaug inlägg på egen blogg.
Läs mer https://schlaug.blogspot.com/2024/11/politik-ar-rent-allmant-en-sorts-teater.html