I lördags (27 juli) träffades den drusiska byn Majdal Shams på Golanhöjderna av en raket som dödade tolv unga människor. Israel pekade genast ut Hizbollah i Libanon som ansvariga för attacken. Hizbollah nekar till detta. Israel gick ändå omedelbart till attack mot områden långt in i Libanon som Chabriha, Borj El Chmali, Beqaa, Kfarkela, Rab El Thalathine, Khiam och Tayr Harfa, enligt den israeliska militären…
Så här sa den israeliska krigsmaktens stabschef Herzi Halevi om dödandet i Majdal Shams: Det här är en Hizbollah-raket. Och den som skjuter upp en sådan raket in i ett bebyggt område vill döda civila, vill döda barn.
Det verkar alltså som att stabschefen tycker det är fel att döda barn.
Sedan oktober 2023 har den israeliska krigsmakten bombat och raketbeskjutit tätbefolkade bebyggda områden i Gaza. Redan den 22 december 2023 rapporterade CNN att Israel hade släppt hundratals bomber som väger upp emot ett ton styck över Gaza.
Hur stabschefen kan få dessa handlingar att gå ihop med yttrandet ovan är bara begripligt ifall vi förstår vidden av dubbelmoral, manipulering av sanningen och totalt olika värdering av olika sorts människoliv som styr ledarna för denna krigsmakt, den israeliska regeringen och dess supporters i västvärlden och i Sverige.
Grymheten och övervåldet mot människorna i Gaza är så extremt att det egentligen är svårt att ta in för oss som inte lever där. En skrämmande rapport kan man läsa i Politico, skriven av de två humanitära läkarna Mark Perlmutter (ortoped och handkirurg) och Feroze Sidhwa (trauma- och intensivvårdskirurg), båda från USA.
De skriver: ”Vi två är humanitära kirurger. Tillsammans, under våra sammanlagda 57 år av volontärarbete, har vi arbetat på mer än 40 kirurgiska uppdrag i utvecklingsländer på fyra kontinenter. Vi är vana vid att arbeta i katastrof- och krigsområden, att vara på intima villkor med död och blodbad och förtvivlan. Inget av det förberedde oss på vad vi såg i Gaza i våras…
Vi började se en serie barn, mestadels under tonåren, som hade blivit skjutna i huvudet. De skulle fortsätta att sakta dö, bara för att ersättas av nya offer som också hade blivit skjutna i huvudet, och som också skulle fortsätta att sakta dö. Deras familjer berättade en av två historier för oss: barnen lekte inne när de sköts av israeliska styrkor, eller de lekte på gatan när de sköts av israeliska styrkor.”
-Anders Fraurud, på egna bloggen Pepprat RödGrönt
Läs mer https://pepprat.org/2024/07/29/vem-kan-stoppa-krigets-eskalerin