Rysslands invasion av Ukraina är vidrig. Ukraina har rätt att försvara sig mot invasionen. Det har alla länder som blir invaderade av främmande makt oavsett vilket land det är och oavsett vem som invaderar. Det är en grundläggande viktig princip för folkrätten som vi ständigt ska försvara.
Vi kan förstå den första magkänslan att vilja bistå med alla till buds stående medel när vi ser vad som händer i Ukraina, men att skicka vapen är inte rätt väg.
Sverige ska i stället agera på ett sätt där vi kan göra skillnad givet vår storlek, roll och historia. Då är humanitära insatser, diplomati och samtal och fortsätta vara en arena där det kan ske betydligt mycket mer värdefullt för ukrainarna och alla andra än 5 000 pansarskott. När samtliga partier i riksdagen står bakom att vapen ska skickas till Ukraina stänger vi dörren för att Sverige ska vara en röst för fred och humanitär hjälp…
De 5 000 pansarskotten som Sverige skickar kommer näppeligen att göra någon skillnad i ett krig där några av världens största militära makter, USA och Ryssland, skickar in vapen på respektive sida. Däremot kommer det göra att Sveriges möjligheter att vara en röst för medling och diplomati obefintliga. Och det är här vi hade kunnat göra skillnad för krigets offer på riktigt. När vi skickar militär hjälp minskar vår möjlighet att skicka humanitär hjälp…
Vi frångår nu ett viktigt svenskt ställningstagande gällande vapenexport till stridande part – och använder vapen som ett utrikespolitiskt medel. Det är en enorm svängning i svensk politik. Innebär det att vi alltid kommer stödja länder som blir invaderade med vapen, eller ska vi anse att vissa har mer rätt att försvara sig än andra? Vem ska avgöra det? Den med mest makt?
Det innebär i praktiken en urholkning av folkrätten om vi inte behandlar invaderade länder efter samma princip. Vi bidrar därmed till att underminera internationell rätt.
—Rossana Dinamarca och Eva-Britt Svensson med flera vänsterpartister, debattartikel i Aftonbladet.