Den strategi som Sverige och Europa har valt för den gröna omställningen innebär en massiv utbyggnad av förnybar energi, och en omfattande elektrifiering av transport- och industrisektorerna. För svensk del kan elbehovet komma att fördubblas de närmaste decennierna. För andra länder, som fortfarande har ett beroende av fossil energi, kan det röra sig om ännu större ökningar.
Både den förnybara energin och elektrifieringen förutsätter tillgång till en mängd kritiska metaller. Till exempel används ofta neodym, nickel och zink i vindkraftverk. Gallium, indium och tellurium används i solceller, medan batterier och elbilar använder kobolt, litium och nickel…
De globala reserverna är de identifierade malmer som kan brytas lönsamt under rådande marknadsförhållanden. Produktionskapaciteten är den årliga mängd av olika metaller som för närvarande kan utvinnas ur befintliga gruvor. Båda uppskattas årligen av US Geological Survey…
Men det tar i genomsnitt 10–20 år att öppna en gruva – och tidsfaktorn är en mycket kritisk parameter för att klara klimatmålen i linje med Parisavtalet. Vår analys tar höjd för osäkerheter och inkluderar (överdrivet) optimistiska antaganden om årliga produktionsökningar på 5 procent för samtliga metaller.
Enligt vår sammanställning gör EU anspråk på omkring 25–35 procent av världens nuvarande reserver av zink, kobolt och litium. Även med optimistiska antaganden kommer EU år 2030 att utnyttja mer än 80 procent av världens produktionskapacitet för litium och 25–30 procent för kobolt och dysprosium.
-Eva Alfredsson, forskare i klimatledarskap, Uppsala universitet, Erik Lindblom, specialist i tillstånds- och miljöprövningar, IVL Svenska Miljöinstitutet och Mikael Malmaeus, forskare i naturresurser och miljöeffekter, IVL Svenska Miljöinstitutet
Läs mer https://www.dn.se/debatt/europa-roffar-at-sig-av-varldens-kritiska-metaller/