I livets villervalla vi går på skilda håll. Vi mötas och vi spela vår roll. De där rollerna genomgår en långsam men tydlig förändring. Varje år släpper LO en lönerapport som jag kallar papegojan. I slutet av året säger LO:s papegoja alltid: “gapet mellan tjänstemän och arbetare ökar”.
Sakta men säkert går vi mot ett samhälle av amerikansk modell där barnen föds in i olika världar.
Förra året var löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän femtiotre procent. Det är en nivå vi inte har sett i landet sedan Nils Ferlin skrev den ovan citerade dikten på 1930-talet. Ett nytt rekord har nåtts (det gör det varje år): En VD har aldrig tjänat så mycket i jämförelse med en städare. Det går idag nittiotre städarlöner på en VD-lön. I livets villervalla så nära vi gå / men så långt från varandra ändå.
Sakta men säkert går vi mot ett samhälle av amerikansk modell där barnen föds in i olika världar. I den ena världen är det vanligt att familjen hyr trångbott i andra hand och föräldrarna har svårt att gå runt ekonomiskt trots att de jobbar kvällar och helger.
På somrarna är barnen hemma eller kanske på kollo. I den andra världen är utlandssemestrar, lantställe och tjänstefolk som hemrenoverar, hemstädar och hemlevererar en självklar del av uppväxten.
Förutom papegojans årliga varning finns en annan rörelse i tiden som oroar i vart fall mig. Etnifieringen av klasskillnaderna gör att tjänstemän och arbetare numera bokstavligen talar olika språk. Hur många byggstädare känner du? Hur många gurkplockare? Cykelbud? Diskare? Bärplockare?
Det finns en föreställning om att arbetare som inte pratar svenska skulle vara osynliga, tystade och svåra att nå. Den myten lär ha uppstått både på grund av språkbarriärerna och den ekonomiska segregationen. För det stämmer ju, det är ett stort kliv mellan medelklassjournalister som pratar svenska och rör sig bland tjänstemän till bengalitalande diskare i förorten…
Här har facken en roll att fylla. Arbetarrörelsen är ju i grund och botten en jämlikhetsrörelse. Fackföreningar kan bygga en gemenskap på konkreta gemensamma intressen. När vi gör det möts människor från skilda håll…
Vill vi ha gated communities, segregration och ett samhälle där ursprunget avgör livsutsikterna? Om vi inte vill det, behöver vi mötas och kämpa tillsammans i jämlikhetsrörelsen. Nu är det nära mellan människors hus / men långt mellan hjärta och hjärta.
—Emil Boss, ledare i Arbetaren.