Fredsrörelse. Ett vackert ord. Med dubbel betydelse. Dels folkrörelse, dels en riktning. Folkrörelsen är i den offentliga debatten marginaliserad. Och värdet av själva riktningen ifrågasätts. Begreppet ”fred” har snarast blivit ett fientligt begrepp. Som om vi glidit in i en krigskultur.
Alla partier i Sverige har mer eller mindre flyttat in i den där krigskulturen. Flytten har nog underlättats genom hur de stora medierna fungerat.
Jag funderar mycket på hur det kan komma sig att så få journalister vill, får eller vågar, ställa följdfrågor när experter och politiker talar om krig som vore det ett spel, om militär gigantisk upprustning som vore det självklart, om hotet från Ryssland som vore Sverige ett nytt Ukraina.
Istället för att göra sitt jobb som goda journalister har allt fler reducerats till ”experters” och politikers medspelare som ska lägga upp bollen så perfekt som möjligt…
Ett av de påståenden som numera betraktas vara en så absolut sanning att nyfikna frågor anses vara onödiga är följande: ”Vapenvila i Ukraina hotar Sverige”. Påståendet har flera dimensioner.
Den moraliska dimensionen som innebär att vår säkerhet hänger på att än fler ukrainska soldater dör och lemlästas så vi slipper att egna soldater dör och lemlästas. Den sakliga dimensionen som innebär att Sveriges situation nästan likställs med Ukrainas.
-Birger Schlaug, krönika i Tidningen Global
Läs mer https://tidningenglobal.se/2025/21-februari-2025/en-begynnande-krigskultur/