Lantbruket lider av personlighetsklyvning. Å ena sidan den idylliskt betande kon med kalven vid sin sida i det vackra landskapet, som ger oss så många viktiga värden, å andra sidan en ständig effektivisering och allt större enheter…
Kluvenheten reflekteras också i konsumenternas val. De flesta vill att lantbruksdjuren ska ha det så bra som möjligt och att lantbruket ska ta stor hänsyn till miljön, men i butiken är det ändå ofta priset som avgör. På krogen blir det lätt samma gamla pressade skinka som ligger på pizzan, en sojaburgare med massor av tillsatser på hamburgerbrödet eller en amerikansk feedlotbiff på tallriken på den litet finare restaurangen.
Politiken har till stor del format den här utvecklingen. Där styr det jordbrukspolitiska kravet att lantbrukaren ska producera så mycket mat på ett så billigt sätt som möjligt. Den matpolitik som beslutades om 2017 och som ska gälla för Sverige fram till 2030, den nationella livsmedelsstrategin, har egentligen bara ett enda skarpt mål – ökad produktion. Medlet att åstadkomma det är ökad konkurrenskraft…
Lagar och regler innebär ofta ökade kostnader och på en global marknad är det svårt för lantbruket i Sverige, som redan har ett högt kostnadsläge, att uppfylla dessa krav samtidigt som den importerade maten inte behöver göra det. Och trots alla stolta målsättningar stödjer svenska politiker av de flesta kulörer handelsavtal som gör det ännu svårare för svenska bönder att överleva.
Nyss var det ett avtal med Kanada, i skrivande stund är det ett avtal med Mercosur och ett med USA som båda kommer att öka importen av soja och kött till Europa. När det väl gäller, väger en möjlig försäljning av fler Scania-lastbilar, Gripenplan, maskiner och appar mycket tyngre än omsorgen om den egna matproduktionen och miljön.
Politikerna har gjort det bekvämt för sig i livsmedelsstrategin genom att skicka ansvaret för hållbarheten i livsmedelskedjan åt två olika håll, dels till konsumenten som ska göra hållbara val, dels till forskningen som ska utveckla nya tekniska lösningar för att uppfylla de oförenliga målen.
—Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren i boken Kornas planet.