Annie Lööf avgår. Hon har varit den modiga politikern som mer än någon annan stått upp när den politiska debatten kantrat över till SD:s fördel…
All heder åt Lööf för det, det är förmodligen också detta hon kommer att minnas för när historia skrivs. Att Centern nu kommer att vika ner sig är troligt, kostnaden att stå upp när det blåser är onekligen hög.
Med detta som grund är det helt rimligt att hon betonar hur hon stått upp för “alla människors lika värde”. Kostnaden i form av hat och hot från allsköns idioter, troll och rasister blev stor. Ohyggligt stor.
Samtidigt är hon den partiledare som mer än någon också sått upp för de mest nyliberala idéer som steg för steg tagit sig in i politiken. Det gäller inte bara hur hon mer än någon annat pläderat för marknadsskolan…
Som del av det rödgröna blocket har hon kunnat blockera en annan ordning, hon har helt enkelt på många sätt drivit de rödgröna till en politik de övriga inte alls står bakom. Det finns en sekvens i Annie Lööfs agerande som stör mig mer än annat.
Så här sa hon för en tid sedan: “Som riksdagsledamot ska man som regel bo i sin valkrets. Är man då i en tid i livet då man har små barn, så tycker jag att det är ett orimligt krav att vara borta minst fyra dygn per vecka från sina barn för att vara på plats i riksdagen.”
Och byggjobbaren från Polen som jobbar i Stockholm? Skogsarbetaren från Ukraina som jobbar i Norrland? Och andra som genom “frihet för arbetskraft” mer eller mindre tvingas jobba så att de aldrig hinner gå på kvartssamtal i sina barns skola? Det kallas frihet…
För de som frivilligt är riksdagsledamöter gäller andra måttstockar, då kallas det “omodernt”. Nog är det intressant…
Är människors uppdrag att vara kuggar i ett systemtänkande, eller är systemet till för människors möjlighet att leva goda liv? Vi måste lära oss att se med båda ögonen. Inte vara förlamade i det ena därför att vi tror att det är modernt…
Annie Lööf tillhör de som bara ser med ett öga när det gäller just marknadsperspektivet. Sitt högra.
—Birger Schlaug på egen blogg.