Talet om kärnkraft som frälsning är bisarrt på så många sätt. I valrörelsen påstods att kärnkraften skulle kunna byggas ut snabbt, några av dem som blev statsråd efter valet hade fräckheten att tala om tre år. Samma figurer och deras kolleger gav intryck av att avställda reaktorer skulle kunna sättas igång igen. Allt var lögn och förbannad dikt, vilket de som uttalade detta mycket väl visste. För dom är inte dumma i huvudet. Dom är bara skrupelfria…
Kärnkraftsamhället är sårbart. Inte minst för terrordåd utförda av främmande makt eller utförd i privatiserad form. Om det borde det rimligen talas i en tid när sprängningar sker i form av missiler, som i Ukraina, såväl som genom enkla billiga drönare, som i Ryssland…
Det enda som skyddar från panikartade gigantiska följdeffekter av “modern” terror – nationell eller privatiserad – är decentraliserade system, mångfald och småskalighet. Har vi fattat det? Finns ens en plan för det? Nej. Men plan för nya regementen finns. Som om sårbarheten byggdes bort av militära investeringar…
Men vindkraft då? Kan den frälsa oss? Nej, inte om vi tänker leva som vi gör. I Sverige blåste det mindre i november än normalt. Vilket, särskilt om vi skulle använda elen rationellt och effektiviserar, mycket väl kan balanseras genom den vattenkraft vi har. Så småningom också – så ser löftet ut – genom inte speciell energieffektiv vätgas. Och materialkrävande, gruvkrävande batterier av gigantisk art. Det må leda till klimatomställning. Men inte till grön omställning. Sådan kräver att vi rättar mun efter matsäcken. Att vi begriper att vi inte kan leva på det sätt vi har levt i så många år. Att ekomodernismen löften om ständig tillväxt är en illusion.
Vi måste någon gång begripa att vi lever i en parentes vars bortre parentestecken vi försöker flytta längre och längre bort på ett sätt som göra att vi riskerar panikstopp när systemet faller ihop. Vi borde planera för att slippa det där fallet…
Det vi i dag ser är inte någon grön omställning, det är en klimatrelaterad omställning. En grön omställning är något helt annat. För att vinna gehör för en sådan måste det skapas en konflikt i debatten som skapar intresse för en annan utveckling. Det krävs en berättelse om att vi kan få bättre liv om vi ställer om, att status quo faktiskt inte är aktuellt, att den nödvändiga omställningen blir så mycket svårare ju längre vi väntar.
—Birger Schlaug, essä i Syre.