Jag är för dålig på Afrikas historia, märker jag, för lite insatt i det som sker där nu. Utifrån erfarenheterna från mina sammanlagt fem år i Syd- och Centralamerika, försöker jag ändå förstå det jag läser om kriget, om våldet och om flyktingarna i den Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa).
Allt, eller i alla fall det mesta – med ursprung i jakten på råvaror som sedan används i Europa och USA. Så här ser en del av vardagen ut: ”6 miljoner människor är på flykt i sitt hemland — internflyktingar. 850 000 människor från Kongo är på flykt i grannländerna — flyktingar. 520 000 flyktingar från olika länder befinner sig i Kongo-Kinshasa.” (UNHCR 2023)…
(J)ag känner igen mönstret, hänsynslösheten i jakten på mineralerna, den koloniala strukturen, hur stormakterna låtsas värna demokratin när det är råvarorna man vill ut.
I Guatemala och i Nicaragua lärde jag mig hur imperialismen fungerar och hur det är att leva med kriget. I Bolivia förstod jag sedan på allvar, vilket helvete det är att ha råvaror som företag från andra länder kontrollerar och vill åt. Utifrån dessa erfarenheter försöker jag nu förstå utvecklingen i, bland annat, Demokratiska republiken Kongo… Det är det här som händer när man struntar i sammanhangen.
Det är det här som sker när man exkluderar den globala rättvisan från den gröna omställningen. Det här är en av följderna när människor i länder som Sverige, ska behålla sin konsumistiska livsstil och samtidigt minska koldioxidutsläppen.
Och så till sist en fråga; vem är det som försett – och förser – parterna i detta krig där statliga arméer, gerillor och terrorister gör redan fattiga länder än fattigare, med vapen?
-Stefan Strömberg, ledare i Tidningen Global
Läs mer https://tidningenglobal.se/2025/21-mars-2025/demokratiska-lander-i-minoritet-i-varlden/