Som en Blekingebo med familjen på annan ort fem timmar bort och vänner utspridda i hela landet är det enkelt att se att det blir en del tåg…
Tre timmar spenderas på centralstationen i Sölvesborg i väntan på en ersättningsbuss som aldrig kom. Varje timme rullade det in ett nytt tåg med personer som blev strandsatta på stationen. Runt om i vänthallen kunde kömusiken till kundtjänsten höras. Till slut fick SJ betala taxi till Kristianstad.
Sen har vi resor med tio minuters byten. Alla tåg har olika ägare och minsta lilla försening resulterar i en timme eller två extra på någon tågstation. Om det inte är sista tåget på kvällen det vill säga. Då kan det i stället bli taxiresa mellan Alvesta och Karlskrona betald av tågbolaget.
En händelse som definitivt inte går att glömma är ersättningsbussen som faktiskt dök upp. Enda problemet var att chauffören aldrig varit i Blekinge innan. Efter en del felkörningar i motsatt färdriktning satte jag mig bredvid honom och guidade hela vägen från Bromölla till Karlskrona.
Det finns något fint i förseningarna också. Hur människor går samman. Gemenskapen i Sölvesborgs vänthall, konversationerna i den gemensamma taxin och känslan av att vi är i det här tillsammans när ersättningsbussen letar sig fram längs E22:an i mörkret.
Men även om det finns något fint i den gemenskap som bildas när människor sitter fast i tågkaoset är man sjukt trött på att tågen inte går i tid eller överhuvudtaget. Att åka tåg i det här landet är helt enkelt inte lätt.
Bara under juni månad i år drabbades 27 846 tåg i Sverige av förseningar enligt Tågstatistik som får sina siffror från Trafikverket. Nästan hälften av förseningarna beror på kapacitetsbrist. Spåren räcker helt enkelt inte till.
Järnvägen är avstyckad och privatiserad. Behovet av underhåll och uppdateringar är stort. Pengarna som läggs är alldeles för lite. Samtidigt pratar man om en grön omställning. Både människor och gods ska färdas med tåg i större utsträckning. I teorin. Som det ser ut nu känns den gröna drömmen långt bort. När tågbiljetterna kostar lika mycket som flyget och bär med sig en stor risk att man kanske inte kommer fram lockar det inte särskilt mycket.
Menar vi allvar med den gröna omställningen och att tågen är framtiden behövs det ett ordentligt omtag. Ägandeformer och finansiering behöver ses över.
—Alva Mogert Palm, ledare i Sydöstran.