Vissa behov är konstanta: alla människor behöver till exempel äta för att överleva en längre tid. Hur och vad vi äter är dock resultatet av processer som i tid och rum sträcker sig långt bortom den enskilda individen. “Hunger är hunger, men den hunger som stillas med tillagat kött som förtärs med kniv och gaffel, är en annan hunger än den som stillas med rått kött som slukas med hjälp av händer, naglar och tänder” som Karl Marx skriver i en berömd passage av Grundrisse…
De kraftigt stigande matpriserna gröper hål i plånboken för de allra flesta men desperationen i de svenska hushåll där vardagsekonomin inte längre går ihop har bemötts med tips om att jämföra prislapparna i matbutiken från finansminister Elisabeth Svantesson, vilket väckt avsevärd irritation.
Under Moderaternas Sverigemöte i mars fortsatte Svantesson att gaffla om vikten av att öka pressen på utrikes födda personer med försörjningsstöd genom att införa nya krav på att dessa ska “vara aktiva”.
Att lägga över skulden och ansvaret för samhällsproblem på enskilda individer är som bekant en ryggmärgsreflex för Moderaterna, men sällan har det väl framstått som mer verklighetsfrånvänt att bemöta en ekonomisk krissituation med konsumentrådgivning samtidigt som man lägger det politiska krutet på att dra åt tumskruvarna på en grupp låginkomsttagare.
Medan matvarujättarna fortsätter att göra stora vinster genom att rulla över sina ökade kostnader på oss har regeringen gjort det tydligt att den inte kommer att använda sig av de medel den faktiskt förfogar över – skattesänkningar, hot om pristak – för att fördela bördan på ett mer rättvist sätt.
Matfrågan bär på en stor politisk laddning och krav på bröd – som ofta förs fram av kvinnor – har utgjort ett bärande inslag i många proteströrelser och revolutionära situationer. Slagordet “bröd och rosor” populariserades av strejkande kvinnliga textilarbetare i Massachusetts för drygt hundratio år sedan och har levt vidare inom den internationella kvinnorörelsen sedan dess…
Redan i dag produceras tillräckligt med mat för att föda hela jordens befolkning. De fartyg som förra sommaren satt fast i ukrainska hamnar på svarthavskusten fullastade med spannmål åskådliggjorde hur komplex och sammanlänkad den globala produktionen och distributionen av livsmedel blivit.
En framtid präglad av ökande klimatförändringar kommer att kräva global planering och samordning av hela livsmedelskedjan, från jord till bord. En av samhällets viktigaste funktioner är att organisera tillgången till nyttig och njutbar mat för alla.
—Shabane Barol, ledare i Arbetaren.