På svenska skolgårdar, lekplatser och förskolor stiger just nu en gemensam ramsa från barnen: Vi ska bada bastu! Och det ska de kanske.
340 mil från vårt lands gränser ligger Gaza. Och barnen som bor där ska inte bada bastu. Inte sjunga heller. De ska jagas på flykten. Tvångsförflyttas. Svältas. Bombas. Knäckas.
Total förstörelse väntar, lovar det tokextrema statsrådet Bezalel Smotrich. Som finansminister har han, händelsevis, inflytande över public service-bolaget KAN – samma bolag som utser och skickar Israels bidrag till Eurovision.
För Israel ska delta i jippot. Trots att flera EU-utrikesministrar gemensamt fördömt Israels blockad av humanitär hjälp och kallat situationen i Gaza för en ”absolut skam”.
Trots att den nya påven Leo XIV kräver ett omedelbart eldupphör och att humanitärt bistånd släpps fram till Gaza… Trots att över 70 tidigare medverkande artister i Eurovision har skrivit ett öppet brev med krav på att Israel stoppas från medverkan.
Vad säger syltryggarna på organisatören, Europeiska radio-och TV-unionen, EBU, då? ”Vi påverkas förstås av vad som händer i världen, men vårt gemensamma uppdrag är att se till att tävlingen förblir en gränsöverskridande fest som hyllar samarbete, mångfald och gemenskap genom musik.”
Det låter ju trevligt. Men det är trams.
Alla auktoritära regimer fäster stor vikt vid kulturella framgångar eftersom det ger både legitimitet och prestige. Det allt mer auktoritära Israel är inget undantag…
Israel dödar i Gaza med samma brutalitet som Ryssland i Ukraina – men mot en instängd befolkning, med FN-konvojer i korselden – och tillåts sjunga vidare. Vad är egentligen skillnaden?
Det är för sent att stoppa Israels bidrag. Men det är inte för sent att sluta legitimera deras krig
-Daniel Swedin, ledare i Arbetet
Läs mer https://arbetet.se/2025/05/14/darfor-borde-israel-aldrig-fatt-tavla-i-eurovision/