På högstadiet i Åsele läste jag “I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nordh. Boken kom ut 1937 och fick ett enormt genomslag. Handlingen utspelar sig i trakten av Vilhelmina och handlar om det svåra livet i Marsliden för en familj som söker ett självständigt och bättre liv. Boken beskriver en svältvinter på 1850-talet. Sommarskörden har uteblivit och det saknas även vilt.
Jag glömmer aldrig beskrivningen av hur familjefadern Lars Pålsson får syn på lämlar som hoppar upp i djupsnön. Han inser att de nog kan gå att äta och han fångar dem en efter en, för att sedan flå de små djuren och koka en soppa.
Jag har så många gånger tänkt på den där lämmeljakten och på soppan och av den berättelsen förstått hur hungrig man kan bli…
Men här räddar lämlarna livet på en familj på randen till svältdöden. Det är en beskrivning som fångar den desperation som endast kan förstås av den som upplevt svält på riktigt.
Minnena av svältåren i Västerbotten på 1800-talet levde länge kvar hos människorna där. Nödåren under första världskriget höll minnet levade, vilket gjorde att den generation som föddes i början av 1900-talet aldrig kom att slänga minsta matbit.
De personer som Bernhard Nordh skriver om I Marsfjällets skugga var verkliga personer: Brita och Lars Pålsson…
Hunger och svält har funnits i alla tider och finns idag på olika platser på jorden. Hungrar människor också i vårt land?…
Låt mig ge två exempel, som pekar på att det finns svält också i Sverige: Det första exemplet är att asylsökande måste leva på 71 kronor per dag. Hur är det möjligt? Vad äter de? Det andra exemplet är hämtat från Stadsmissionen som hävdar att soppköerna har blivit allt längre.
Stadsmissionen med sina direkta erfarenheter av möten med utblottade människor önskar ekonomiska bidrag mot just hunger.
För att få rätsida på debatten och fakta på bordet är det kanske dags att tillsätta en låginkomstutredning. En utredning som ger en faktisk bild av hur fattigdomen ser ut i vårt land – och om det finns svält och hunger som måste åtgärdas på politisk väg. Det skulle vara en viktig utredning i en tid när de flera politiker ägnar den största omsorgen åt medelklassens problem.
Fattigdomen har många ansikten men hungern har bara ett. Det som beskrivs i Bernhard Nordhs böcker var autentiska levnadsöden. Även idag lever hungrande människor i vad som kan beskrivas som Marsfjällets skugga.
—Annika Westh, ledare i Västerbottens-Kuriren.