Vad är då Turkiet för ett land och hurdan är den turkiska regimen? Låt mig citera några utdrag från en rapport grundad på Utrikesdepartementets bedömningar och publicerad av vår svenska regering för ett år sedan:
“Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande… rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Detta gäller även oppositionspolitiker, särskilt från det prokurdiska Folkets demokratiska parti (HDP)…
Turkiets omfattande terrorlagstiftning samt lagar om bland annat förtal av presidenten och förolämpning av nationen tillämpas godtyckligt och innebär inskränkningar av yttrande-, press- och informationsfriheten.
Såväl kvinnorättsdemonstrationer på den internationella kvinnodagen som Prideparader är i praktiken förbjudna i hela Turkiet sedan 2018 respektive 2015.
Grundlagen erkänner endast turkiska som nationellt språk, vilket påverkar den kurdiskspråkiga befolkningen negativt…”
Med denna stat har vår egen regering alltså träffat ett avtal för att lugna den turkiska regimen och kunna gå med i Nato. I detta avtal uttrycker Sverige och Finland “sitt fulla stöd till Turkiet för hot mot landets säkerhet”. Sverige och Finland går med på att “slå ned på PKK-aktiviteter” och “inleda ett förstärkt samarbete med alla led i Turkiets regering, polis och säkerhetstjänst mot terrorism”. Det ska tecknas ett utlämningsavtal med Turkiet. Sverige och Finland går med på att motarbeta vad Turkiet ser som “desinformation”.
Sverige och Finland ska alltså samarbeta “mot terrorism” med ett land där “lagar mot terrorism… används för att tysta oliktänkande och regimkritiker”, där “en bred tolkning av begrepp som terrorism” tillåts och där “terrorlagstiftning …tillämpas godtyckligt”, enligt regeringen för ett år sedan…
Att statsminister Andersson nu säger att “ägnar man sig inte åt terroristverksamhet så behöver man inte vara orolig” känns inte speciellt lugnande för den som tänker efter lite. Sveriges regering vill ju få den turkiska presidenten att “känna sig lugn” och visa att de tar “hans oro på allvar”. Men “oron” hos en förtryckarregim som använder ordet “terror” om allt som de vill förtrycka kan bara lugnas genom att ge upp svensk lagstiftning.
Av rädsla för den skurkaktiga regimen i Ryssland inleder vi alltså ett samarbete med en regim som mycket liknar den ryska vad gäller att vara odemokratisk och reaktionär. Och faktiskt även när det gäller att föra krig mot sina grannar.
—Anders Fraurud, inlägg på egna bloggen Pepprat Rödgrönt.