Det är uppenbart att många som befinner sig hos Arbetsförmedlingen inte kan konkurrera om de jobb som finns. I juli var nära 190 000 personer långtidsarbetslösa (vilket innebär att de varit arbetslösa i minst tolv månader).
Det är en historiskt mycket hög nivå. Trots ett bättre konjunkturläge och minskad arbetslöshet har långtidsarbetslösheten ökat med 25 000 personer på ett år. Risken är stor att det blir mycket svårt att pressa ner den, enligt Arbetsförmedlingen…
Långvarig arbetslöshet innebär också försämrad ekonomi för de arbetslösa – på både kort och lång sikt. Visserligen är arbetslöshetsersättningen tillfälligt höjd på grund av pandemin. Men inte för evigt…
Visar det sig att långtidsarbetslösheten blir mycket långvarig påverkar det också pensionen när det är dags för den. Visserligen är själva ersättningen pensionsgrundande, men eftersom den är låg blir bidraget till pensionen inte speciellt omfattande. Och långtidsarbetslösa som varit anställda på arbetsplatser med kollektivavtal tappar också inbetalningar till tjänstepensionen – vilket innebär ett stort avbräck för den kommande pensionen.
Åtgärder efterfrågas nu från många håll. I veckan kom förslag och krav på insatser från Moderaterna och Vänsterpartiet. De tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco har också överlämnat ett 16-punktsprogram med förslag på åtgärder till regeringen.
Problemet är att Arbetsförmedlingen befinner sig en form av vakuum. Det reformarbete kring verksamheten som regeringen och samarbetspartierna initierade i januariavtalet har gått knackigt sedan starten…
Före sommarens regeringskris utlovades visserligen besked från partierna om vad som skulle gälla fortsättningsvis. Men regeringskrisen kom emellan och nu finns inte några uppgifter om när besked kommer.
Det i ett läge som företrädare för de fackliga centralorganisationerna beskriver som den mest omfattande krisen på svensk arbetsmarknad i modern tid.
—Anna Danielsson Öberg, krönika i Dagens Arena.