Hon reser genom Europa. För tillfället i 300 knyck mellan Paris och Barcelona. Hon tänker att det är som att flyga, fast på marken, och vill ropa till alla som flyger i luften: ”Missa inget – åk med tåg!” men de hör henne så klart inte där de far fram tiotusen meter högre upp…
Dagen innan flanerade hon genom Paris och kom att tänka på Stefan Sundströms dröm i låten Grön, grön, grön. Men det här var ingen dröm, det var påskafton…
Människor var lediga. De promenerade och cyklade. Satt på barer och restauranger, pratade och skrattade, gömde sig från regnskurarna under markiserna. Serveringspersonalen var effektiv men hann bekräfta varandra och småprata med gästerna.
Politikerna i Paris har vågat bestämma bort rökarna från inomhusen och bilarna från gatorna. Tystnaden är påtaglig och pariserluften renare än på hundra år. Maskinen har bromsat in och det gör något med människorna.
Senare sitter hon på en trottoarservering vid Place de la Bastille, där folket tidigare gjort uppror mot makten. Hon roar sig med att studera de befriade bilisterna, som cyklister.
Det finns många stilar: den bakåtlutande med cigg, den framåtlutade med bockstyre, han som stående trampar och låter sin kompis sitta på sadeln, en välklädd man med styret i ena handen och telefonen i den andra, en tant i täckjacka med tunt, vitt hår som fladdrar ut under hjälmen.
Parisborna har fått sin innerstad tillbaka och de cyklar som de tidigare körde bil – snabbt, temperamentsfullt och ibland livsfarligt. Känslan av att besöka en levande, modern stad står i stark kontrast mot hennes hemstad. Där byggs just nu en ny stor trafikled. Gatorna asfalteras medan cykelbanorna spricker sönder utan att någon lagar dem.
-Titti Knutsson, krönika i Syre
Läs mer https://tidningensyre.se/2025/29-april-2025/titti-knutsson-storma-bastiljen-igen/