Minns den palestinska generalstrejken 1936 och massprotesterna till 1939 som utmanade de brittiska kolonisatörernas omvandling av det palestinska mandatet till ett nationalhem för judar.
Minns kriget 1967, då Västbanken, Gazaremsan och Golanhöjderna hamnade under israelisk ockupation. Minns den första intifadans gräsrotsorganisering med stormöten, kvartersskolor, odling för självförsörjning och feministiska uppvaknanden. Minns också stenarna som då kastades på ockupationsstyrkorna…
Minns hela den palestinska kampen denna dag, när 75 år har passerat sedan al-Nakba – den för palestinierna stora katastrofen år 1948, när staten Israel bildades och mellan 750 000 och 800 000 palestinier utav en befolkning på nästan två miljoner tvingades på flykt. När 531 byar jämnades med marken, 15 000 människor dödades och övriga våldtogs, misshandlades och tillfångatogs.
Kampen för frihet har pågått i snart hundra år och är ett smörgåsbord. Det är bara att välja och vraka bland kamporganisationer, ideologier och taktiker. Den har varit fredlig och blodig men aldrig passiviserad, aldrig utdöd.
För inget tycks kunna befria palestinierna från den israeliska ockupationen. Militärt våld är nämligen fundamentalt för den judiska statens överlevnad. Tesen att staten Israel är ointresserad av fred eller lösningar på konflikten är inte ny, men aktuell genom den färska boken “The palestine laboratory: how Israel exports the technology of occupation around the world” (Verso) av den australienske författaren och grävande journalisten Antony Loewenstein.
Utan en fördjupning av konflikten kan Israel inte överleva. Den behöver både ockupationen och de återkommande krigen för att ta fram och utveckla landets ögonsten och största export: vapen, övervakning och cyberteknologi. Vapenindustrins centrala betydelse för landets ekonomiska överlevnad går inte att överskatta, skriver Loewenstein…
Satsningar har pågått ända sedan 1950-talet och även om den en gång helt statsägda industrin i nyliberalismens tidevarv förvandlats till diverse privatägda företag, och även om industrin har gått från att framställa hårdvara till mjukvara, växer den explosionsartat…
År 2020 investerades 22 miljarder dollar i försvars- och övervakningssektorn. Det gjorde den till den tolfte största militärleverantören i världen med en försäljning på 345 miljarder dollar.
Denna framgångssaga hade inte varit möjlig utan att man först prövat och förfinat utrustningen på den ockuperade och isolerade befolkningen. Det är genom det palestinska laboratoriet och tonvis av statligt stöd som de israeliska företagen har kunnat utveckla en vapenindustri i världsklass. Med hjälp av den egna arméns empiri marknadsförs utrustningen som “stridstestad”.
—Shora Esmaillian, kulturartikel i Aftonbladet.