Det är verkligen avgörandets tid. Aldrig har en avtalsrörelse på riktigt varit så betydelsefull för de olika fackförbunden men också för samhällets utveckling i stort. Låt oss ta de som arbetar i vård och omsorg som ett exempel. De har alltid haft ett särskilt utsatt och tungt arbete men nu efter covid-19:s entré i samhället så har de som arbetat i vården fått det ännu kämpigare.
Inte har det känts lättare nu när man också börjat fått svart på vitt att även om du har haft covid-19 så är du inte immun så särskilt länge, utan du kan bli sjuk inom ett par månader igen. Därför är det extra viktigt att denna avtalsrörelse verkligen ger goda resultat i form av inte bara högre lön utan också bättre arbetsvillkor och drägligare arbetstider till all personal i vård och omsorg.
Applåderna och lovorden har varit många. Men om inte avtalsrörelsen resulterar i högre lön och bättre villkor kommer det på sikt att kosta samhället mer än högre löner, då man säkerligen kommer att få svårare att få människor att utbilda sig till de olika yrkena i vården. Det kommer att bli svårare att locka människor att arbeta i välfärden överlag…
Alla välfärdsyrken som på något sätt arbetar med eller där man kommer i kontakt med människor, till exempel busschaufförer, lärare, undersköterskor och personliga assistenter behöver samhällets stöd för att kunna arbeta vidare även under en pandemi. Om dessa yrkeskategorier inte skulle kunna arbeta skulle Sverige stanna.
Karensavdraget ska avskaffas permanent, arbetstiden ska ses över, delade turer ska tas bort, arbetskläder från arbetsgivaren ska vara en självklarhet.
Låt oss hoppas att inte hyllningarna och applåderna enbart har varit luft utan att man nu verkligen ger dessa yrkeskategorier rätt förutsättningar, schysta arbetsvillkor och en hållbar arbetsmiljö…
—Fredrik Jarlestål Jensen, debattartikel i Kommunalarbetaren.