Den liberala politiskt ekonomiska hållningen strävar efter en fri marknad med den nyliberala betoningen på maximerad konkurrens och frihandel. Den politiska inriktningen fokuserar på ekonomiska avregleringar som gynnar det de vill uppnå – näringslivets frihet att agera på det sätt som de själva anser bäst för att uppnå höga kvartalsframgångar för aktieägarna! Detta parat med ambitionen att minimera den offentliga sektorn. Staten skall inte tvångsingripa vare sig i marknaden eller i relation till individen.
Men den nyliberala politiken har inte bara anti-sociala ekonomiska implikationer. Nyliberalismen sträcker sig långt bortom den fria marknaden och dess påstående att skatteuttag kränker individens frihet och rättigheter.
De politiska partierna har i stort förbisett aspekter av dess omfattande inflytande över vår tankevärld och institutioner. Nyliberalismen handlar inte bara om att underlätta frihandel, maximera företagsvinsterna och att utarma välfärdsstaten. Det som de politiska partierna har uppmuntrat, accepterat eller inte gjort motstånd mot är spridningen av marknadsvärderingar till alla institutioner och sociala handlingar.
Människan självt har blivit en “homo economicus”, då alla aspekter av mänskligt liv formas utifrån en marknadsrationalitet. Varje handling i vår vardag underkastas ett övervägande om lönsamhet. Vi skall alla vara entreprenörer i vårt tänkande i tidsandan av nyliberal dominans. Vi skall handla utifrån nytto-, förtjänst- eller en individuell tillfredsställelsekalkyl. Nyliberalismen har snuvat oss på konfekten, då vårt sociala, kulturella och politiska liv reduceras till en ekonomisk värdekalkyl…för det är just denna kalkyl som belönas och understöds av våra samhälleliga institutioner.
Staten, regionerna och kommunerna har öppet tillgodosett marknadens behov och omdefinierat institutionerna till företag…
Avpolitiseringen av det personliga handlandet har förflyttat den sociala moralen till garderoben. Den enskilde blir helt och hållet ansvarig för det egna välbefinnandet. För nyliberalismens fritt väljande individ har livets alla sidor reducerats till att vara duktig på kylig beräkning för att uppnå de egna fördelarna, då moraliska och politiska omdömen inskränkts till kostnads- och intäktskalkyler.
Det liberala 2000-talstänkandet och det personliga omdömet har uppmuntrats att inse, att det inte längre finns någon verklig mening utanför marknaden och dess värderingar…
Frågan som behöver riktas till dagens sociala liberaler, oavsett vilket parti de tillhör av våra åtta riksdagspartier, är: Vilka moraliska och politiska värderingar försvarar ni och tar kamp för i politisk handling?
—Stefan S Widqvist, Insändare i Värmlands Folkblad.