Bäck i södra Kanaky. Foto: Bananaflo - Eget arbete, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org

Bosättarkolonialism ska inte kallas för demokrati – Om den franska kolonin Kanaky

Hans Norebrink:

Ö-landet Kanaky (“Nya Kaledonien”) har varit fransk koloni i Söderhavet sedan ockupationen i slutet av 1800-talet. Där dumpades revolutionärer från Pariskommunen, senare brottslingar, numera vita fransmän som söker sig till tropikerna, långtidsturism och jobbfördelar.

Det lilla mineralrika landet öster om Australien är militärstrategiskt viktigt för maktkampen mellan väst och Kina i Stilla havet. Önationen med sitt mörkhyade urfolk, kanakerna, har visst självstyre och lokala val. Den nationalistiska och socialistiska befrielserörelsen FNLKS kräver dock full självständighet via FN-stödd avkolonialisering.

Problemet är att de svarta kanakerna blivit en minoritet på 40 procent i sitt eget ur-hemland genom den franskt styrda invandringspolitiken. Vilken låtit allt fler vita bosätta sig i Kanaky (och även gula polynesier och asiater).

Samtidigt har allt fler franska inflyttade fått alltmer lokal individuell rösträtt ­ vilket den franske presidenten Macron kallar “demokratisering”. Med resultatet att den icke-kanakiska majoriteten röstat mot självständighet – och därmed att låta landet förbli franskt territorium “bortom haven” (ultramar).

Individ och folkgrupp

Den kanakiska befolkningen kan peka på sin territoriella, djuphistoriska, kulturella och etniska samhörighet med sin önation – och hur detta motiverar deras kollektiva rättighet till landet. Det kanakiska folkets rätt till folkmakt (demokrati) i form av nationellt självbestämmande för nationen Kanaky.

De västerländska vita ockupanterna, bosättarna och långtidsturisterna har kvar sin demokratiska rösträtt i sitt eget hemland Frankrike. Men den lokala rösträtt i Kanaky, som de vita fått från Paris, bör inte gälla eftersom de kanakiska “ägarna” till Kanaky inte godkänt den. Det vill säga Det Kanakiska Folket i majoritets-demokratisk ordning.

Enligt internationell lag och sedvänja har nämligen varje nation suverän rätt och makt att själv bestämma om sina inre angelägenheter. Däribland vilka som ska ha eller få medborgarskap i landet.

En rättighet som den överklass-elitistiska anti-demokratiska franska kolonialismen-imperialismen stulit från Kanakys ursprungliga invånare. De vita franska bosättarna bör alltså återlämna den lokala rösträtt, och det slag av lokalt medborgarskap, som den franska statliga ockupationsmakten orättfärdigt låtit dem tillskansa sig.

Återlämna makten

Det skulle innebära ett nationellt, proletärt och demokratiskt maktövertagande – rimligen i allians med de asiater-polynesier som importerades som maktlösa arbetare och bönder – och i motsats till de franska herrarna-borgarna.

Det handlar om en färgad folknationell klassallians mot den vita och utländska överklassen. Ännu ett exempel på en social och nationell befrielserörelse i Syd (Tredje världen) som gör uppror mot 500 år av västimperialism.

Så resonerat och beslutat skulle kanakerna kunna återfå sin ställning som landets majoritet ­ och därmed kunna rösta fram ett helt fritt och självständigt Kanaky.

Troligen får fransmännen i denna framtida situation stanna kvar i landet, och via framtida beslut av den kanakiska demokratiska politiska församlingen gradvis få medborgaskap och rösträtt i Kanaky (liksom asiaterna).

De koloniala fransmännen kan välja att integreras i landet som vita kanaker, eller att fortsätta att vara franska medborgare/turister bosatta i Kanaky. Jämför med de svenskar som bor i Spanien, men röstar i Sverige. Det är ingen orimlig fredlig lösning på konflikten.

För några månader var det stora kanakiska demonstrationer och protester i Kanaky mot den senaste utvidgningen av rösträtt till de franska utlänningarna i landet. Frågan är nu om ett möjligt kommande borgerligt styre i Frankrike kommer att rösta för eller emot frihet för Kanaky. Håll koll på den aktuella politiska utvecklingen i Frankrike!

Detta ovanstående är mitt förslag till lösning på Kanaky-konflikten. Det kan kanske även tillämpas i andra länder med liknande problematik? Till exempel i Västsahara där Marocko skickat in marockanska bosättare, vilket har gjort även västsaharierna till en minoritet i sitt eget land.

Det är en pågående “marockanisering” för att ändra Västsaharas demografiska och etno-nationella identitet. Samma som den “fransmännisering” som hotar Kanaky. De två länderna hotas båda av kulturellt folkmord i det tysta!

Hans Norebrink

# Den etniska och klassmässiga befolkningsstrukturen är olika i olika länder, vilket gör att en progressiv revolutionärt demokratisk och/eller folksocialistisk politik måste utformas i upplyst samklang med de nationella olikheterna. Men huvudprincipen bör vara, att de färgade lägre klasserna av infödda och importerade arbetare och bönder, enas mot västlig imperialism och vit bosättarkolonialism.

Hans Norebrink