Nedanstående klargöranden och varningsord finns också publicerade på Anders Frauruds egen blogg PEPPRAT RÖDGRÖNT.
Regeringen och SD är överens om att låna 300 miljarder kronor under en tioårsperiod till en fortsatt militär upprustning. Tyvärr tycks inte något av de partier som är i opposition vara emot denna satsning.
Mikael Damberg från socialdemokraterna säger till och med att det är “otroligt välkommet att regeringen nu äntligen hörsammar våra krav”. “Äntligen” alltså!
Amanda Lind från MP håller med, men tillägger, inte så otippat, att “pengar också måste gå till exempelvis satsningar på klimat och infrastruktur”.
Ida Gabrielsson (v) vill se en särskild beredskapsskatt “som kan riktas mot människor med högre inkomster” för att finansiera satsningen.
Ingen av dem ifrågasätter på något sätt den kraftiga militära upprustningen!
Jag tycker att det finns åtminstone fyra skäl till att gå emot den militära upprustningen:
1. Hotbilden är felaktig
Jag ifrågasätter inte att den nuvarande ryska regimen är en monsterregim. Jag ifrågasätter inte heller att denna regim har ambitioner att försöka återupprätta det gamla imperiet. Däremot tror jag inte att denna regim har några ambitioner att ockupera Sverige. Framförallt tycker jag att fakta när det gäller Rysslands styrka och militära förmåga visar att den är extremt överskattad av de medier som dominerar nyheter och åsiktsbildning. Ryssland har inte förmågan att angripa Sverige, även om regimen verkligen ville det.
Till att börja med borde de svårigheter som Ryssland haft och har med sitt försök att erövra Ukraina visa hur överdrivna bilderna av det akuta hotet mot oss är.
Sen är det så att militär styrka också måste grunda sig på ekonomisk styrka. Ryssland är inte någon stormakt när det gäller ekonomin. Det är däremot EU. Jesper Roine skriver på Ekonomistas att “tillsammans är EU tydligt den tredje globala stormakten. Att Ryssland räknas dit finns det ingen ekonomisk grund för.” Han utvecklar det:
… EU till skillnad från Ryssland [har] en fungerande samhällsekonomi som varje år skapar ekonomiska värden som är i storleksordningen tio gånger så stora som det Ryssland producerar. Även om man enbart ser till militär produktionspotential så är EU ungefär 7 gånger så stort som Ryssland.”
Enbart de nordiska länderna har tillsammans en lika stor ekonomi som det väldiga Ryssland.
Om man tittar på militärutgifter så satsade EU-länderna tillsammans 326 miljarder euro år 2024. Det kan jämföras med Ryssland som enligt SIPRI satsade 123 miljarder euro samma år. Enbart de fyra länder i Europa som satsar mest på det militära: Storbritannien (inte med i EU), Frankrike, Tyskland och Italien, satsade tillsammans 185 miljarder euro. Alltså betydligt mer än Ryssland.
2. Resurser kommer tas från annat
När Fredrik Reinfeldt var statsminister och minskade anslagen till militären så sa han i en intervju 2013:
Det en vill ha påverkar också någon annan. Därför måste den som säger mer försvarsanslag väga det mot: ska det vara mindre skola? Ska det vara mindre till sjukvården?”
Detta tycks ingen av dem som nu är för denna militära upprustning hålla med om. Regeringen menar att de undviker konflikten mellan välfärd och militär genom att låna till upprustningen. Här är det plötsligt ok att ta lån. Sådana lån skulle verkligen behövas till exempel för att rusta upp den svenska järnvägen eller till investeringar för att möta klimatkrisen.
Att regeringen gör denna skillnad är tankeväckande. Bryr de sig inte om tillståndet i det land som ska ”försvaras” militärt? Har inte det betydelse för försvarsförmågan?
De mycket mer tydliga hoten om klimatkatastrof tar regeringen lätt på trots att det gäller vår framtid och vilken sorts värld vi vill leva i. Det har framgått tydligt de senaste två åren.
Men även ”vänsteralternativet” att acceptera upprustningen men säga att det inte får stå i vägen för klimatsatsningar eller att de rika ska betala verkar bortse från att dessa satsningar på det militära kommer tränga undan annat.
3. Skapar inte en fredligare värld
Här vill jag hänvisa till en utmärkt artikel: Nutidens hot kommer aldrig att bombas bort, skriven i Aftonbladet av 105 debattörer. Här är bara tre citat från deras artikel:
Europa behöver inte ensidigt fler stridsflygplan och missiler, utan dialog och diplomati. Vi behöver en ny, inkluderande säkerhetsstruktur som bygger på genuint samarbete och multilateralism, grundad i global rättvisa och hållbar fred, inte i fortsatt dominans och konfrontation.
(…)
Vi vet av historisk erfarenhet att stabilitet och fred aldrig uppnås genom enbart militär styrka.
Europas ekonomiska problem löses bäst genom investeringar i grön teknik, välfärd och hållbar infrastruktur, inte genom ytterligare militarisering.(…)
En oansvarig militär upprustning kommer att dränera resurser som behövs för verkliga säkerhetsutmaningar och hotar därmed demokratin och möjligheten till hållbar fred. Det är dags att erkänna att västvärldens jakt på dominans och dubbla måttstockar är en del av den osäkerhet vi lever i – inte lösningen – och att vi har ett ansvar att bidra till dialog utifrån den insikten.”
4. Kommer att användas för reaktionära syften
Militärmakten har aldrig varit och kommer aldrig vara en neutral institution som står utanför eller vid sidan om de konflikter som finns i samhället. Dess uppbyggnad är i grunden odemokratisk och dess ledning står alltid nära samhällets verkliga makthavare. I en tid där uppslutningen kring reaktionära idéer är större än på mycket länge får det också politiska konsekvenser för militärmakten.
För ett år sedan skrev arméchefen generalmajor Jonny Lindfors en artikel: En armé i behov av förändring för Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Där beskrev han militärens nya roll så här:
I denna nya kontext kommer vårt land, med stor sannolikhet, främst att försvaras utomlands, vilket innebär att stora delar av den svenska armén kommer att lösa sina stridsuppgifter utanför Sveriges gränser. Därutöver kommer Sverige inte heller att strida enskilt utan tillsammans med andra stater som en av flera allierade. Detta betyder att Sverige också oundvikligen kommer att bli indraget i nästa stormaktskonflikt, även om stridshandlingar inledningsvis inte riktas mot Sverige.”
Regeringens proposition om totalförsvaret, som beslutades av riksdagen i december, säger också en hel del om vårt förhållande till USA:
Sverige ska verka för amerikansk militär närvaro och försvarspolitiskt intresse i vår region över tid, i enlighet med DCA-avtalet. Sverige ska säkerställa tillgång till amerikansk teknologi för att trygga svensk försvarsindustri samt forskning och utveckling (FoU). Sverige ska aktivt bidra i amerikanska försvars- och avskräckningsoperationer i fred och under väpnad konflikt till försvar av allierade territorier.”
Den upprustade svenska militärmakten kommer att delta i USA:s reaktionära “försvars- och avskräckningsoperationer”.
Här finns många orättfärdiga krig mot det fattiga syd att utkämpa. Krig som socialister, internationalister och fredsvänner med all kraft måste gå emot.
Detta är ytterligare ett skäl att säga nej till den nuvarande upprustningen.
Anders Fraurud
