Sommarlästips 2: “Mor gifter sig” av Moa Martinsson

Jag minns så väl dagen, mor gifte sig. Vi bodde hos en syster till henne i Norrköping. Det var en fredag. Mor hade ledigt från fabriken. Hon hade på sig en svart klänning som hon hade lånat av en kamrat, ty mors ekonomi hade aldrig repat sig efter en dyrbar kur hon måste kosta på sig för “engelska sjukan”. De pengar mor fått “ett för allt” av min riktige far, som var alldeles för fin för att gifta sig med mot, ty det lär vara stor skillnad på att gifta sig och på att bli far, de pengarna hade mot givit min morfar för att jag skulle få stanna där för alltid. Men min morfar fick lunginflammation samma år och dog.

Min mormor kunde ha mig bara ett år, sen måste hon in i fattigstugan, ty hon blev blind. Så fick min mor släpa mig med på sinatjänarinneplatser så gott hon kunde, ända tills hon fickarbete på Brücks fabriker i Norrköping.

“Barunderstödet” var längesedan slut, genom att morfar i livstiden skrivit på en revers åt en granne.

Men nu skulle mor gifta sig. Hon hade en svart klänning och ett långt halsband av avlånga, vita kantiga glaspärlor om halsen.

Jag fick halsbandet sedan. Jag har det kvar än. Mor sattt i moster enda rum och väntade på min styvfar. Det var så underligt med mor finklädd en vardag.

Mor och min styvfar var borta en timm, sen kom de tillbaka och var gifta.

– Nu ska du säga pappa, sa mor.

Min styvfar stod där och krummade sig ochsträckte sig och snodde sina mustascher.

– Ja, nu ska du säga pappa, sa han.

Jag sade farbror länge efteråt.

Vi bodde kvar hos moster en tid. Jag såg att min mor blev tjock och ful, men förstod ingenting. En dag hade hon slutat på fabriken.

– Idag ska vi flytt hem, så hon och tog mig i knät och såg glad ut.

Nästa dag traskade jag och min mor genom stan och Gamla Ö-vägen ut till en gård som låg en kvarts väg från Norrköping.

Vi kånkade och bara båda två på en massa grejor.

Jag bar på en ny rullgardin, som mor fått från kamraterna på fabriken. En fin rullgardin. Det har skrivits så mycket om mönstren på de gamla rullgardinerna på både vers och prosa. Jag tror också att det var en viktig faktor, när det gäller att sätta barns fantasi i rörelse.

På den här var en flicka som gick efter vatten över en bågig bro. Hon gick verkligen över ån efter vatten.

Jag låg många kvällar sen och undrade hur det såg ut där flickan bodde, om hon skurade den dagen, eftersom hon hade kjolarna uppskörtade, och hur jag skulle få tag i lika stiliga träskor som hon hade på sig. Jag har aldrig sett maken i verkligheten, inte ens som vuxen på något av världens största marknadstorg.

Vi gick där på den breda, gamla vägen, mor och jag, en gammal, gammal väg, en av de äldsta i landet. Det var april, soligt och varmt.

Min styvfar hade redan arbete på gården. Mor och jag skulle få vara alldeles för oss själva hela eftermiddagen. För första gången sedan jag föddes skulle vi få vara ensamma med varandra. Jag skulle snart fylla sju år…

Ur Moa Martinssons bok: Mor gifter sig

Ett litet läsprov från inledningen av Mor gifter sig, som är första delen i hennes självbiografiska trilogi, de övriga delarna är Kyrkbröllop och Kungens rosor.

Om den här boken skriver förlaget Legenda:

“Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sjuårsunge begriper mer än en tremånaders gris. Varför kvinnor vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på.”

Den här boken och flera andra romaner av Moa Martinsson samt många andra böcker av svenska arbetarförfattare kan du låna från ”Carl-Skoglund-biblioteket” – som delar lokaler med eFOLKET på Norra Hamn 3 i Eskilstuna – vid ån, ett stenkast norr om Munktell-området.

Illustration: “Bimman”, Tommy Andersson.

Moa Martinson ingår i våra porträtt av arbetarförfattare, som har skrivits av Kjell Andersson.

Liknande artiklar:
I den vedermödornas tid, då inhumant bolagsvälde och brösthög förmansdiktatur gjorde det omöjligt för vanligt
Staden var beroende av alla dem som drogs till den över vägar och vatten, utan
Sven Wernström växte upp i Stockholm men bor sen många år på Vikbolandet utanför Norrköping.
  Innan Torgny Karnstedt började ägna sig åt sitt författarskap arbetade han som verkstadsarbetare, svetsare